Regeringen sviker studenterna

I borgarnas Sverige tillhör studenterna de stora förlorarna.
Under valrörelsen 2006 hävdade de borgerliga politiker att de skulle förbättra ekonomin för studenter om de fick makten. Alla som studerar på högskolor och universitet vet att det inte är lätt att leva på studiemedlen. Enligt TCO är det över 50 procent som uppger att de inte klarar sig ekonomiskt. Nu har det gått två och ett halvt år efter maktskiftet och vallöftet till studenterna har inte infriats. Det kan med rätta uppfattas som svek av studenterna. Det är inga studenter som har fått en bättre ekonomi med den nuvarande regeringen.
Studerandevillkoret i a-kassan har tagits bort. Det innebär, att de studenter som inte har jobb direkt efter en längre utbildning, inte har någon ekonomisk trygghet. Det är nu i jobbkrisens tider är ännu svårare för studenter att skaffa arbete.
Regeringen slår även hårt mot de vuxna som vill vidareutbilda sig t.ex. via komvux. Man har tagit bort alla ekonomiska verktyg för vuxna med försörjningsansvar så att det inte längre är möjligt med vidare utbildning. Stoppet för utbyggnad av högskolan innebär att de stora ungdomskullarna, som nu går på gymnasieskolan, kommer att få slåss om färre platser.
Regeringens politik uppvisar ett tydlig klasstänkande. Högre utbildning ska främst vara tillgänglig för dem med starka resurser. Studiesociala kommitténs förlag att höja studiemedlen med 400 kronor fick inte positiv respons av högskoleminister Lars Leijonborg. Han flaggar för att det inte blir någon höjnings alls. Samtidigt föreslår kommittén försämringar, besparingar på 635 miljoner kronor, bland annat för bostadsbidrag. Detta väntas drabba 35 000 studerande, framför allt barn familjer. Likaså drabbar sänkningen av rätten till studiemedel från sex år till fyra år många hårt. Möjligheten för fler att tillgodogöra sig högre utbildning begränsas. Främjandet av mångfald inom den akademiska världen bromsas.
Vi Socialdemokrater har kämpat i decennier för att folk från olika ekonomiska och sociala bakgrunder skulle kunna studera på högskola och universitet. Målet för den nuvarande regeringen tycks vara att snabbt rasera detta målmedvetna arbete.
Socialdemokratiska riksdagsgruppen har föreslagit förbättringar för studenterna, bland annat genom höjda studiemedel, ökat fribelopp samt höjt tilläggsbidrag för studenter med barn.
Borgerliga vallöften är en sak. Borgerlig praktisk politik är en annan. I det här fallet är det studenterna som blir svikna.
Ameer Sachet(S)riksdagsledamot Örebro
Jennie Bergström(S)studentklubben Örebro

Håller Sverige på att spåret ur!

Lediga jobb blir allt mer sällsynta på arbetsmarknaden och i Arbetsförmedlingens datorer.
Vi står inför enorma utmaningar. Arbetsmarknaden försvagas. Varslen ökar och efterfrågan på arbetskraft minskar följaktligen. Färre arbetssökande får jobb. Alla prognosmakare har varit försiktiga i sin bedömning när det gäller arbetslöshet. En sådan stagnation som drabbat landet och en alldeles ointresserad regering, gör att man kan räkna med 15 procent arbetslöshet nästa år. Den kraftigare ekonomiska nedgången kan inte motverkas enbart med hänvisning till stabila statsfinanser. En nödvändig förutsättning att klara jobbkrisen är att bekämpa skenande arbetslösheten i landet. Regeringens passiva inställning trots massiva varslen och konkurser i landet är illavarslande. Att den redan idag utrycker sig ”Våra möjligheter att möta krisen kommer att vara begränsade” är en indikation på att regeringen avsäger sig ansvaret.
Inga pengar till kommuner och landsting under nuvarande år, gör det omöjligt för många kommuner att bibehålla den service som medborgare har rätt att kräva . Med ett sådant utgångsläge riskerar tiotusentals arbetare i offentligsektor sina jobb
Arbetslöshen ökar i alla grupper, men värst är situationen för ungdomarna . Detta är ett svek mot Sveriges ungdomar, deras föräldrar och hela samhället.
Regeringen skyller på att ”krisen inte är svenskproducerad”. Det är dock Sveriges regering som måste bära ansvaret för sin ekonomiska politik.
Det stora ekonomisktmissgrep var att sänka skatterna med 80 miljarder, när tydliga internationella bedömare varnade för en världsomfattande ekonomisk depression.
Felaktiga skattesänkningar som kommun och landsting börjar känna av dess negativa konsekvenser för välfärden. Kommuner i Sverige förbereder sig på att fler personer kommer att behöva socialbidrag.
Sverige har möjligheter. I oroliga tider som dagens krävs alternativ till regeringens passivitet. För oss socialdemokrater försörjning genom eget arbete är central. Vi står för den svenska modellen med ett demokratiskt arbetsliv. Därför måste staten ta sin del av ansvaret.
Den socialdemokratiska riksdagsgruppen har lagt förslag för skärpta åtgärder för fler jobb och bättre välfärd. I krisens spår blir människor håglösa, förlorar självförtroende och hemfaller i passivitet. Därför är arbetslöshet inte bara fråga om ekonomi, utan också en fråga om hela samhällets välbefinnande De utmaningar som vi har framför oss måste mötas av nya sätt att tänka och nya sätt att lösa problemen.
En ansvar kännande regering ser till människorna och deras livsbetingelse och inte enbart ser krisen som ett strikt finansiellt problem. För det krävs ett solidariskt samhälle.
Ameer Sachet(S)

Kommunalvalet i Turkiet och EU

Som valobservatör för socialdemokraternas räkning hade jag förmånen att följa kommunalvalet i Turkiet. 48 miljoner väljare hade rätt att lägga sina röster i omkring 175 000 vallokaler i hela landet. Valet handlar om såväl borgmästare som ledamöter till lokala, regionala församlingar.
I den regionen där jag befann mig i sydöstra delen Midyat och omnejd var stämningen stundvis väldigt hätsk och som valobservatör blev jag nekad att komma in i vissa vallokaler. Det var väldigt olika på olika platser. Man blir rädd för det ligger i luften på något sätt. Det var kaotiskt, långa köer och bråk med ansvariga kontrollanter som fattar sina ägna beslut Människor behandlades illa. Särskilt äldre analfabeter som inte kan något annat språk än sitt modersmål . I Turkiet förbjuds människor att tala ett annat språk i vallokalerna än turkiska.
Trots många hinder och trots militären närvaron strömmade folket in i vallokaler.
Här bor förutom tuktiska armen och poliser uteslutande kurder, syrianer/assyrier.
Militären befann sig mitt bland väljarna utanför vallokalerna men också på vissa ställen gick de in i vallokalerna trots att det finns en regel för militären att hålla sig minst 150 meter från vallokalerna.
Mer än 60 procent av befolkningen i sydöstra Turkiet är under 25 år. Arbetslösheten i området är väldigt hög. Många ungdomar är tvungna att åka långt bort för att få ett jobb som oftast liknar slavarbete. Här är flickor särskilt drabbade. Fattigdomen är enorm.
Det är positivt att Turkiet förhandlar om att bli EU-medlem. Med ett orientaliskt medlemsland får vi mer av kulturell pluralism och EU:s sekulära identitet kommer också att stärkas.
Det är givetvis viktigt att Turkiet lever upp till mänskliga rättigheter, frihet från censur, respekt och förbättrar villkoren för landets minoriteter och ger rätten att fritt använda sitt språk i skolan och i media.
Den turkiska regeringen och dess myndigheter måste skyndsamt sätta igång en process som leder till fria fackföreningar i landet. Erfarenheten visar att fria fackföreningar är bästa sättet att bredda utvecklingen i ett land.
Demokratin i Turkiet har fortfarande brister. Sverige och EU är beredd, att fortsättningsvis stödja den process som Turkiet har påbörjat mot fullständig demokratisering.
Politiska ansträngningar i Turkiet och reformtakten måste öka!
Ameer Sachet(S)

Indien Världens Största Demokrati

Att vara i Indien första gång är fascinerande i sig. Att komma hit under valrörelse då Indien väljer sitt parlament(Lok Sabha) för kommande 5 åren är helt magnifik.
Under 6 dagar, jag och min kollega Olle Thorell från Utrikesutskottet är här för att bevaka valet i Indien, lära oss mer om landet och träffa folk som är engagerade i valet, parlament kandidater och organisationsrepresentanter som jobbar med bistånd och utveckling projekt.
Här i Indien s.k. världens största demokrati finns hundratals partier, tiotusentals kandidater och hundratusentals vallokaler. Allt är inte perfekt, stundvis råder kaos i vissa områden men ändå av någon konstig anledning allt flyter på för det mesta.
Fösta dag lördag tillbringade vi den i Delhi, har vi träffat många människor bl.a. Dr. D.K. Giri som är ansvarig för Schumacher Society samt Pradip Bose president för Association for Democratic Socialism. Dessa fantastiska människor kämpar för att demokratin befästas och utvecklas i Indien. Valet pågår i cirka 5 veckor och avgörs mitten på maj. I kontrasternas rike ser jag både problem/utmaningar och möjligheter. Trots många svårigheter tänker flesta människor som jag har hunnit prata med att gå och rösta, en viktig signal att vanligt folk är medvetna om sina demokratiska rättigheter. Idag 19/4 flög vi tidigt på morgonen från Delhi till Orissa/Bhubaneshwer söder om Calcutta. Regionen är bland fattigaste i Indien och man märker omgående att levnadsstandard är lägre här och det är mer av landsbygd anda och tidsdoft är storstadskaraktär. Valrörelsen i Orissa är i fullgång, man möter kandidater och människor som kampanjer och göra sitt bästa för att vinna fler röster. Affischer och musik är på gator och torg. Flaggor och skylten finns överallt. Det känds verkligen levande valkampanj som pågår. Imorgon måndag 20/4 blir fler besök och träffar med parlament kandidater samt med ansvariga sociala projekt. Många som jag träffade pratar om Sverige som föregångsland när det gäller sociala reformer och jämliktland. Det saknas ett stor socialdemokratiskt parti, men det är många som jobbar hårt för att bilda ett sådant parti med en ideologi som bygger på, solidaritet, jämlikhet, jämställdhet och allas rätt och lika värde.
Ameer Sachet(S)

Den borgerliga flummiga politiken håller på att rasera den kommunala skolan.

I mitten av 1970-talet avskaffades skolmognadsproven. Sedan dess har målet i stället varit att utforma den svenska skolan efter barnens förutsättningar.
En av förskolans och skolans viktigaste uppgifter är att tillgodose de enskilda elevernas behov vad gäller kunskap och socialförmåga.
Alla barn har olika förutsättningar men lika värde. Den absoluta största styrka som samhället har är olikheter. Olikheterna kan också utgöra en möjlighet till gemensamt lärande mellan de olika eleverna. Skolan är en viktig del av samhällsutvecklingen. Den grunden läggs för goda samhällsmedborgare. Den goda skolans formas i samverkan mellan skolan, elever, föräldrar och samhället. Den värdegrund som arbetarerörelsen stött och står för, jämlikhet, solidaritet och lika värde, slås sönder av idén att vissa barn ska gå i en separat elitskola eller elitklasser. Den borgerliga flummiga människosynen är elitistisk och den nya skolpolitiken är ett exempel på elitistiskt tänkande. Därmed försöker moderatledda regeringen via Jan Björklund skapa en skola som försträcker segregationen och klassamhället. Ökad segregering ger ytterligare motsättningar mellan ungdomar och mellan ungdomar och vuxna. Ett sådant synsätt avskräcker och förfärar. Den borgerliga skolan kategoriserar och sorterar elever genom kvarsittning och avstängning, hårda tag hjälper inte eleverna att uppnå kunskapsmålen.
Socialdemokraternas syn på skolan är att alla elever ska ha möjlighet att utvecklas utifrån sin ”nivå”. Arbetarerörelsen kämpar för en skola med trygga glada barn som drivs av nyfikenhet och iver att vara med och aktivt delta i förändringen av samhället och världen. När barn ges möjlighet att utveckla tro och tillit gentemot sig själva och andra människor, kan vi verkligen ha förväntningar på våra barn att de klarar sin framtida uppgift som goda samhällsmedborgare.
Ameer Sachet(S)

Satsa på livslångt lärande

Samhällets behov av utbildad arbetskraft kommer inte att lösas genom att nya låglönejobb skapas. Den kompetens som kan utveckla svensk ekonomi skapas genom en möjlighet till fortsatt bred vuxenutbildning och kompetensutveckling. Genom att göra det lättare att omskola sig till nytt jobb, genom att rusta dem som står längst från ett jobb och genom att satsa på den arbetslediga kapaciteten som finns i landet får vi fungerande arbetsmarknad.
Tidigare socialdemokratiska regeringar har under lång tid byggt ut vuxenutbildningen på olika sätt. Många av dessa insatser har nu den borgerliga regeringen avvecklat, vilket märks idag på människors möjlighet att studera vidare har blivit betydligt svårare.
Sverige som nation har allt att vinna på att fler lär mer. Därför har vi socialdemokrater en politik att särskilt stimulera dem som har kort utbildning. Det kommer alltid att finnas människor som av olika skäl behöver fylla igen kunskapsluckor i vuxen ålder. Därför är det självklart att alla ska få mer än en chans att skaffa sig de kunskaper som behövs för att kunna vara efterfrågad på arbetsmarknaden. Att satsa rejält på vuxenutbildning är ett av de mest effektiva sätten att bryta kunskapsklyftor mellan människor och att minska segregationen.
En sådan politik är av helt avgörande betydelse i vårt moderna samhället. En politik som gynnar arbetslinjen.

Ameer Sachet(S)

En vassare fördelningspolitik

Inkomst- och förmögenhetsskillnaderna har ökat i Sverige sedan 1990-talet.
Den tiondel som har lägst löner har ökat sina inkomster med 27 procent mellan 1995-2007. Den tiondel som har högst löner har ökat sina inkomster med 60 procent under samma period. Utvecklingen under (S)-styre har inte varit bra, den moderatledda regeringen har sedan sitt regeringstillträde uppenbarligen ökat takten i de växande inkomstskillnaderna.
Vi (S) har gjort vissa förändringar som bidrog till denna utveckling och borgerligheten har rejält rivit och slitit i skattesystem, stora skattesänkningar och olika avdrag och skatteavdrag. Därmed ökade inkomstskillnaderna ännu snabbare.
Det har gått en lång tid sedan den stora skattereformen 1990.
Det kommer att behövas en ny, bred och parlamentarisk sammansatt skatteutredning.
Det är knappast ligga i arbetarerörelsens intresse att klyftorna ökar i samhället. Det behövs en radikalare fördelningspolitik. Det är absolut krav som måste sällas på oss socialdemokrater.

Ameer Sachet(S)

JOBBKRISEN ÄR HÄR

Arbetslösheten har hitintills ökat som en följd personalminskningar i den privata sektorn. I en andra våg kommer nu uppsägningar inom kommunsektorn då ekonomin för kommuner och landsting kraftigt försämras. Många kommuner i Örebro län har en svag ekonomi, i flera fall utifrån att de är avfolkningskommuner där även ålderssammansättningen utvecklas ogynnsamt. Flertalet kommuner i Örebro län kommer att behöva säga upp folk för att klara ekonomin. Askersund och Ljusnarsberg har redan varslat. Osäkerheten kring den framtida ekonomiska utvecklingen är avsevärd, för varje ny skatteprognos som kommunerna gör tvingas man revidera ned intäktssidan. På Örebro landsting görs bedömningen att landstinget behöver göra en skattehöjning på minst 50 öre för att behålla nuvarande volym och kvalitet på verksamheten. Den borgerliga regeringen har ju under två år fryst statsbidragen vilket innebär att landstingen och kommunerna fått mindre pengar.
Det krävs en rejäl statligstimulans till kommunsektorn under nuvarande och år 2010 för att kommunerna ska slippa tvingas lösa sina ekonomiska problem genom personalneddragningar och försämrad kommunal service till invånarna.
Det håller inte, att regeringen redan idag utrycker sig ”Våra möjligheter att möta krisen kommer att vara begränsade” Är det inte Sveriges regering som ska bära ansvaret för sin ekonomiska politik? Ameer Sachet(S) Läs mer HÄR

Mugabe och världens svagaste valuta ”Zimbabwedollarn”

Nyligen fick vi i Riksdagens utrikesutskott besök av Världsbankens landdirektör Michael Baxter. Bland annat fick vi information om arbetet i Sveriges samarbetsländer och även om hur den finansiella krisen påverkar länder i Afrika. Som illustration av hyperinflationen som har drabbats Zimbabwe visade Michael Baxter oss en ny hundratrillionsedel utfärdad av Zimbabwes centralbank.
Robert Mugabe och hans centralbank tror att sådana sedlar skulle kunna mildra landets akuta brist på kontanter, som orsakats av den skenande inflationen. Den officiella inflationssiffran är 230 miljoner procent. Hyperinflationen obegripliga hög, hur stor den är nu nästan omöjligt att veta, det talas om sextiljoner procent, alltså en etta och 21 nollor.
Sedan det blev möjligt att betala med andra valutor än Zimbabwiska dollar kollapsade den lokala valutan i Zimbabwe. Det är inte bara stigande priser och valutan som förlorar värde utan även landets aktiebörs tvingats stänga efter massiv spekulation. Inflationen i Zimbabwe börjar bli som en cancer, äter upp landet resurser inifrån och i allt snabbare takt adderas fler nollor på Mugabes luftvaluta.
Märkligt att Mugabe anser att världens ekonomiska regler inte behöver tillämpas på Zimbabwe. Sådana uttalanden har sänt Zimbabwe mot stupet. Bakom valutaproblemen ligger en djup ekonomisk kris. Landet är bankrutt, över 90 procent av Zimbabwes befolkning är arbetslösa. Mer än hälften av landets invånare är hungriga och behöver nödhjälp. Fattigdom och sjukdomar som koleraepidemi gör livet än svårare för folket. Över en miljon barn är föräldralösa på grund av aids.
Zimbabwierna slåss varje dag mot stigande priser, dygnets 24 timmar räcker inte till för att anskaffa mat och få tag i bränsle. Situationen i Zimbabwe är utomordentligt svår, humanitärt, politiskt, socialt och ekonomiskt. Landet är totalitärt styrt med obefintlig press- och yttrandefrihet. Det är välkänt att de mänskliga rättigheterna inte respekteras av diktatorer som Mugabe.
Det luttrade folk i Zimbabwe har svårt med de mest elementära saker som varje människa har rätt till. Deras despot har berövat dem all värdighet och anständighet som människor. Mugabes brott mot sitt folk är det värsta som det zimbabwiska folket fått uppleva. Denna tyrann har omvandlat sitt land från Afrikas kornbod till misär, ett elände som förvärras för varje dag han finns vid makten.
FN och EU måste intensifiera sitt arbete och utöva rejäla påtryckningar mot Mugabes regim, samt sätta press på AU(Afrikaniska unionen) framför allt länder som räknas till demokratier, att ansluter sig till den kritik som både FN och EU har framfört mot Mugabe.
Det krävs ett brett internationellt engagemang för att vända utvecklingen i Zimbabwe.
Sverige kan och bör spela en större roll i utrikespolitiken i Afrika. Sverige under EU ordförandeskapet måste använda sig av den möjligheten, allt annat vore ett svek mot Zimbabwes folk.Ameer Sachet(S)

Ge FN mandat att hantera etniska konflikter!

Många av vår tids konflikter är etniska. Minoriteter står mot majoriteter eller minoriteter står i konflikt med varandra. En källa till schism kan vara diskriminering eller förföljelse av en minoritetsgrupp, kanske med samma folkgrupp som majoriteten i ett angränsande land. En annan att majoritetsbefolkningen befarar att minoritetsgruppen ska bryta sig ur statsbildningen. Konflikterna på Balkan, Cypern, Kurdistan, konflikten mellan Armenien och Azerbajdzjan och mellan Ryssland och dess grannstater handlar i mycket om detta. Inte sällan finns flera etniska minoriteter som kämpar inbördes. De etniska slitningarna förvärras ofta av religiösa eller språkliga olikheter.
En lösning på minoritetsproblem har ofta varit ett regionalt självstyre. Storbritannien kan ju i sig sägas utgöra en sådan lösning där England, Skottland, Wales och Nordirland utifrån sin historia har olikartade ”nationella identiteter”. Den vägen har i sentid också prövats av Spanien och Frankrike. I fråga om stabilt demokratiska stater och i fall där nationalstaten inte känner sig hotad av självstyret, fungerar detta.
Flera etniska konflikter är dock så pass djupgående att det vore bra om världssamfundet utvecklade en praxis för att hjälpa parterna och även i vissa fall tvångsmässigt kunna pålägga en stat en medling/lösning. Det senare kan ju redan sägas ha hänt genom att världssamfundet gett Kosovo självständighet från Serbien. FN:s generalförsamling bör givetvis vara det organ som fattar beslut i frågan i världssamfundets namn.
Förvaltarskapsrådet är ett av FN:s permanenta organ. Det består av de fem permanenta medlemmarna i Säkerhetsrådet. Syftet med förvaltarskapsrådet var en gång att hjälpa kolonialt styrda territorier i deras utveckling mot att bli självständiga stater. Idag finns rådet kvar, men utan uppgifter. En idé vore kanske att återuppliva verksamheten.
Etniska motsättningar som inte kan lösas genom att ett territorium kvarstår i ”sin” nationalstat eller där etniska tvister urartat i etniska rensningar och folkmord, skulle kunna lösas genom att området istället underställs förvaltarskapsrådet. Även i andra fall än sådana som rör etniska konflikter, kunde kanske förvaltarskapsrådet spela en roll. Jag tänker närmast på Västsahara och Palestina. För en ockupationsmakt kan det vara enklare att överlämna styret till FN än till en befrielserörelse, även om slutresultatet blir detsamma dvs. en ny nationalstat.
En bättre värld är möjlig om FN påtar sig en ledande och tydligare roll för att minska konflikter i världen.
Ameer Sachet(S)

Skatteparadisen måste bort!

Femtio procent av all världshandel faktureras, enligt uppgift, i skatteparadis. Det typiska skatteparadiset är ett mycket litet geografiskt område som erbjuder utländska medborgare en kombination av banksekretess och låga skatter. Med hjälp av oklar nationella status har skatteparadisen kommit att inta en allt mer central plats i det globala ekonomiska nätverket. Många av skatteparadisen utanför Europa är före detta brittiska eller nederländska kolonier som numera har olika former av självstyre. De brittiska och holländska regeringarna är inte utan ansvar för dessa skatteparadis.
I skatteparadisen finns oftast inte mycket mer än registrering och ”brevlådor”. Verksamheten bedrivs från Londons och New Yorks finanscentra. I vilken mån skatteparadisen ger de egna invånarna ekonomiska vinster är osäkert och de demokratiska strukturerna i skatteparadisen är ofta tunna. Deras geopolitiska roll uppmärksammades på allvar först i och med kartläggningen av terrorismens ekonomi efter 11 september-attackerna. Det finns omkring 40 skatteparadis i världen. Den samlade privata förmögenheten i skatteparadisen har uppskattats till 11 300 miljarder dollar, vilket motsvarar USA:s bruttonationalprodukt eller en tiondel av de samlade globala kapitaltillgångarna. Den oberoende organisationen The Tax Justice Network räknar i rapporten ”Tax Us If You Can” med att de förlorade skatteintäkterna uppgår till 255 miljarder dollar, globalt fördelat.
Trots att de tillsammans står för måttliga tre procent av den globala bruttonationalprodukten faktureras häpnadsväckande 50 procent av världshandeln via skatteparadisen, menar Tax Justice Network. De flesta internationella storföretag använder sig av en internprissättning för gränsöverskridande handel som minimerar skattekostnaderna. Förlusterna deklareras i högskatteländer medan vinsterna placeras i lågskatteländer.
Rättvisa skatter skulle gynna den medborgaren i den rika såväl som den fattiga delen av världen. Om vi inte tar konflikten mellan skatteparadisen och välfärdsstaten på största allvar kan kampen för en rättvisare värld mycket väl vara förlorad.
Nordiska ministerrådet har sedan juni 2006 arbetat för att stoppa skatteflykt och därför inlett förhandlingar med ett antal så kallade jurisdiktioner. Det är viktigt att driva på förhandlingsarbetet. Rådet kan söka samarbeta med den nya, amerikanska administrationen och i EU och OECD kan Norden vara ett pådrivande föredöme. Sverige måste snabbt se till att via Nordiska ministerrådets projekt får avtal med de skatteparadis som svenska medborgare och företag är mest inriktade på att placera pengar i. Skatteverket måste också ges i uppdrag att öka kontrollen av skattekonsultbranschen så att de som hjälper till med olagliga transaktioner uppdagas.
Glädjande nog kom nyligen tydliga krav från senaste G20-mötet (världens mäktigaste ekonomier) om att världens skatteparadis omedelbart ska identifieras och kartläggas så att i framtiden, personer och företag inte kan smitta utan ska bestraffas.

Läs mer om skatteparaadis HÄRoch HÄRoch HÄR
Ameer Sachet(S)