Femtio procent av all världshandel faktureras, enligt uppgift, i skatteparadis. Det typiska skatteparadiset är ett mycket litet geografiskt område som erbjuder utländska medborgare en kombination av banksekretess och låga skatter. Med hjälp av oklar nationella status har skatteparadisen kommit att inta en allt mer central plats i det globala ekonomiska nätverket. Många av skatteparadisen utanför Europa är före detta brittiska eller nederländska kolonier som numera har olika former av självstyre. De brittiska och holländska regeringarna är inte utan ansvar för dessa skatteparadis.
I skatteparadisen finns oftast inte mycket mer än registrering och ”brevlådor”. Verksamheten bedrivs från Londons och New Yorks finanscentra. I vilken mån skatteparadisen ger de egna invånarna ekonomiska vinster är osäkert och de demokratiska strukturerna i skatteparadisen är ofta tunna. Deras geopolitiska roll uppmärksammades på allvar först i och med kartläggningen av terrorismens ekonomi efter 11 september-attackerna. Det finns omkring 40 skatteparadis i världen. Den samlade privata förmögenheten i skatteparadisen har uppskattats till 11 300 miljarder dollar, vilket motsvarar USA:s bruttonationalprodukt eller en tiondel av de samlade globala kapitaltillgångarna. Den oberoende organisationen The Tax Justice Network räknar i rapporten ”Tax Us If You Can” med att de förlorade skatteintäkterna uppgår till 255 miljarder dollar, globalt fördelat.
Trots att de tillsammans står för måttliga tre procent av den globala bruttonationalprodukten faktureras häpnadsväckande 50 procent av världshandeln via skatteparadisen, menar Tax Justice Network. De flesta internationella storföretag använder sig av en internprissättning för gränsöverskridande handel som minimerar skattekostnaderna. Förlusterna deklareras i högskatteländer medan vinsterna placeras i lågskatteländer.
Rättvisa skatter skulle gynna den medborgaren i den rika såväl som den fattiga delen av världen. Om vi inte tar konflikten mellan skatteparadisen och välfärdsstaten på största allvar kan kampen för en rättvisare värld mycket väl vara förlorad.
Nordiska ministerrådet har sedan juni 2006 arbetat för att stoppa skatteflykt och därför inlett förhandlingar med ett antal så kallade jurisdiktioner. Det är viktigt att driva på förhandlingsarbetet. Rådet kan söka samarbeta med den nya, amerikanska administrationen och i EU och OECD kan Norden vara ett pådrivande föredöme. Sverige måste snabbt se till att via Nordiska ministerrådets projekt får avtal med de skatteparadis som svenska medborgare och företag är mest inriktade på att placera pengar i. Skatteverket måste också ges i uppdrag att öka kontrollen av skattekonsultbranschen så att de som hjälper till med olagliga transaktioner uppdagas.
Glädjande nog kom nyligen tydliga krav från senaste G20-mötet (världens mäktigaste ekonomier) om att världens skatteparadis omedelbart ska identifieras och kartläggas så att i framtiden, personer och företag inte kan smitta utan ska bestraffas.
I skatteparadisen finns oftast inte mycket mer än registrering och ”brevlådor”. Verksamheten bedrivs från Londons och New Yorks finanscentra. I vilken mån skatteparadisen ger de egna invånarna ekonomiska vinster är osäkert och de demokratiska strukturerna i skatteparadisen är ofta tunna. Deras geopolitiska roll uppmärksammades på allvar först i och med kartläggningen av terrorismens ekonomi efter 11 september-attackerna. Det finns omkring 40 skatteparadis i världen. Den samlade privata förmögenheten i skatteparadisen har uppskattats till 11 300 miljarder dollar, vilket motsvarar USA:s bruttonationalprodukt eller en tiondel av de samlade globala kapitaltillgångarna. Den oberoende organisationen The Tax Justice Network räknar i rapporten ”Tax Us If You Can” med att de förlorade skatteintäkterna uppgår till 255 miljarder dollar, globalt fördelat.
Trots att de tillsammans står för måttliga tre procent av den globala bruttonationalprodukten faktureras häpnadsväckande 50 procent av världshandeln via skatteparadisen, menar Tax Justice Network. De flesta internationella storföretag använder sig av en internprissättning för gränsöverskridande handel som minimerar skattekostnaderna. Förlusterna deklareras i högskatteländer medan vinsterna placeras i lågskatteländer.
Rättvisa skatter skulle gynna den medborgaren i den rika såväl som den fattiga delen av världen. Om vi inte tar konflikten mellan skatteparadisen och välfärdsstaten på största allvar kan kampen för en rättvisare värld mycket väl vara förlorad.
Nordiska ministerrådet har sedan juni 2006 arbetat för att stoppa skatteflykt och därför inlett förhandlingar med ett antal så kallade jurisdiktioner. Det är viktigt att driva på förhandlingsarbetet. Rådet kan söka samarbeta med den nya, amerikanska administrationen och i EU och OECD kan Norden vara ett pådrivande föredöme. Sverige måste snabbt se till att via Nordiska ministerrådets projekt får avtal med de skatteparadis som svenska medborgare och företag är mest inriktade på att placera pengar i. Skatteverket måste också ges i uppdrag att öka kontrollen av skattekonsultbranschen så att de som hjälper till med olagliga transaktioner uppdagas.
Glädjande nog kom nyligen tydliga krav från senaste G20-mötet (världens mäktigaste ekonomier) om att världens skatteparadis omedelbart ska identifieras och kartläggas så att i framtiden, personer och företag inte kan smitta utan ska bestraffas.
