Bekämpa kat-tuggandet

Narkotikamissbruk är ett stort problem så väl i EU som i Sverige och ett hot mot samhället i stort. Narkotikan leder till ohälsa, våld och svåra sociala problem. Det är dags att vi på allvar tar itu med drogen kat, Kat odlas främst i Etiopien, Jemen och Kenya. De flesta som missbrukar kat i Sverige har somaliskt ursprung eller härstammar från Afrikas horn. Missbruket är begränsat till Mälardalen, Örebro, Göteborg och Malmö. Det är främst män som missbrukar, men bekymret är om drogmissbruket sprider sig till kvinnor och unga. Det som skiljer kat från andra droger är att det är en färskvara. De små bladen håller sig längre om man bevara den i kylig miljö. Den som odlar för att sälja kat skördar tidigt på morgonen för att sedan föra buntar av skott, en så kallad ”mardof” inlindade i till exempel bananblad för att bevara fuktigheten och för att bladen håller sig färskare längre. Effekter och skador påminner mycket om amfetaminets, som missbrukas i slutna grupper under några timmar. Men missbruket är större och fler börjar tuggar kat i hemmet, även framför sina barn. Kat smugglas till Sverige med kurirer i huvudsak längs två vägar, från Storbritannien till Västkusten och från Nederländerna via Danmark och Skåne. Dessa länder ansvarar för yttre gräns inom EU, där kat inte är förbjudet, utan istället betraktas som livsmedel. Med fri rörlighet av varor inom EU är det lätt att transportera drogen kat vidare till andra länder som Sverige. Kat narkotikaklassades 1989 i Sverige. Problemet i Sverige enligt gällande lagstiftning är att innehav av drogen kat under fyra kilo betraktas som ringa brott. Kat är lågprioriterat hos tull och polis. Det krävs en påföljdsändring om mängden som krävs för vad som betecknas som grova narkotikabrott skulle sänkas. Då skulle polisen och tullen på betydligt starkare befogenheter för att på allvar stoppa smugglingen av kat inne i landet. Som med allt annat drogmissbruk förekommer misshandel, kriminalitet och prostitution vid katmissbruk. Det kostar att skaffa sig sin dagliga dos av kat för att tugga sig berusad. Bekämpningen av narkotika ska vara en prioriterad fråga för regeringen. Kampen mot olaglig narkotikahandel måste intensifieras. Att båda FN:s narkotikakonventioner och WHO:s expertgrupp kom fram till att kat inte uppfyller kraven på internationell narkotikaklassning hindrar inte oss att fortsätta kampen mot sådana droger som gör stor skada för samhället och den enskilde individen. En enhetlig lagstiftning inom EU som klassar olika narkotika preparat är inte realistisk i dag. Därför bör vi i Sverige fortsätta med att använda de redskap som finns för att hindra utbrett missbruk av drogen kat. Mängden av kat som krävs för vad som betecknas som grovt narkotikabrott måste sänkas och polisen och tullen bör få betydligt starkare befogenheter för att på allvar stoppa smugglingen av kat till stater som Sverige där drogen är illegal. För att stoppa smugglingen av kat bör Sveriges regering föra fram formella eller informella diskussioner med transitländerna Nederländerna och Storbritannien, samt föra en fortsatt dialog om att kriminalisera drogen kat.

När barnen inte kan flytta

Sju av tio föräldrar med hemmavarande barn i åldern 20-25 år vill att deras barn ska flytta hemifrån. Barnen vill också flytta, om det hade varit möjligt. Men bostadsbristen tvingar dem att bo kvar hemma, visar en undersökning som Novus Opinion på uppdrag av Hyresgästföreningen.
Enligt denna har fyra av fem unga erfarenheter av missförhållanden och oegentligheter på bostadsmarknaden. Tre av tio högskolestudenter upplever att bostadssituationen påverkar studierna negativt. Framför allt de som hyr i andra hand som mår dåligt.
Unga drabbats hårdast av regeringens bostadspolitik. Mer än 400 000 unga saknar egen bostad; en förutsättning för att kunna studera, etablera sig på arbetsmarknaden och skaffa barn. 1,2 miljoner ungdomar ska ta sig ut på arbets- och bostadsmarknaden de närmaste tio åren. Men i storstäderna och på högskoleorterna är bostadsbristen u det närmaste konstant.
Hösten 2009 har mer än 40 procent av landets kommuner bostadsbrist. Det minskar rörligheten på arbetsmarknaden och försvårar företagens möjligheter att rekrytera arbetskraft, vilket skapar stora flaskhalsar i produktionen och sämre tillväxt.
I såväl ett nationellt som ett internationellt perspektiv bygger vi få bostäder.
De flesta studenter skulle i första hand välja en egen bostad - företrädelsevis i hyresrätt.
Möjligheten för människor med svag ekonomi, unga och studenter att ta sig in på bostadsmarknaden krymper.
Regeringen pratar varmt om ungdomar, men allt fler ungdomar står utanför bostadsmarknaden!
Boende handlar inte bara om bostaden utan också om hur det fungerar med vård, skola och omsorg där man bor. Det handlar även om kommunikationer, kommersiell service och inte minst möjligheten att få jobb.
Ett bra boende är av största vikt för att man ska kunna klara andra centrala delar av livet, till exempel utbildning, hälsa och arbete. Vi bygger samhälle inte bara bostäder.
Kommunerna behöver ta en mer aktiv roll i bostadsförsörjningen. Bättre service till bostadssökande, regler mot diskriminering, krav på inrättande av kommunal bostadsförmedling samt offentliga förmedlingsprinciper även frö privata hyresvärdar.
Offentliga ägda bostadsbolagen bär ett socialt ansvar som andra aktörer på bostadsmarknaden inte kan ta på sig på samma sätt. Utan de kommunala bostadsföretagen skulle socialt utsatta personer ha ännu svårare att hitta någonstans att bo.
Det finns behov till ökade nyproduktion framför allt hyresrätter och små lägenheter som motsvarar ungdomarnas behöv av egen boende.
För att arbetsmarknaden ska kunna fungera förutsätts att det finns bostäder att tillgå. Hyresrätten och allmännyttiga bostadsföretag har länge varit samhällets främsta verktyg för att tillgodose behovet av bostäder.
Det räcker inte med enbart marknadskrafter för att tillgodose människors bostadsbehov.
Bostadspolitiken ska vara generell och omfatta hela befolkningen. Genom att se till att det finns bostäder där de nya jobben finns, förbättras landets konkurrenskraft.
Vi behöver en bostadspolitik som håller ihop och utvecklar Sverige.
Varför regeringen är så förbryllande passiv när byggandet av bostäder har stagnerat?

Tam kritik från västvärlden mot att Kina bromsar demokratiutveckling

Är Kina för viktigt ekonomiskt för att Sverige, EU och västvärlden ska våga ställa krav på demokratiutveckling och respekt för mänskliga rättigheterna? Massakern på Himmelska fridens torg 1989 och den kinesiska demokratirörelsen synes märkligt bortglömd av företagsledare och västländer idag. Från skarp kritik direkt efter massakern har kritiken av den kinesiska ledningen allt mer klingat av.
Kina är världens till folkrikaste stat och en ekonomisk jätte på uppgång. Samtidigt är Kina också världens största diktatur och polisstat. I ingen annan stat förvägras så många människor rösträtt, mänskliga rättigheter och andra former av rätt att bestämma över sina egna liv. Det finns också gott om förkämpar för demokrati och mänskliga rättigheter i Kina som förtrycks, fängslas och torteras. I de kinesiska företagen och inom arbetslivet existerar både barnarbete och slavarbete på kontraktsbasis. Varken tortyr eller dödsstraff är förbjudna i Kina. Organisationer som fackföreningar och religiösa samfund är inte tillåtna, både fredliga sammankomster och demonstrationer slås lika brutalt ned.
Ett etniskt och religiöst förtryck pågår i både Tibet och Xinjiang. Där försöker den kinesiska centralregimen också att göra den inhemska majoritetsbefolkningen till minoriteter i sitt eget land via uppmuntran av hankinesisk invandring. Inte olikt den statsdirigerade ryska invandringen till de baltiska staterna under Sovjettiden.
Kommunistpartiet håller ett hårt grepp om media och censuren syftar till att vara total. I januari 2006 gick Google med på att censurera kinesernas version av händelserna på Himmelska fridens torg, genom att ta bort sökresultat som visade att massakern ägt rum. Censurerade versioner av andra företeelser lades också ut: om Taiwans politiska status, om den tibetanska frihetsrörelsen och om Falungong-rörelsen. Det här visar att kommunistregimen i Kina knappast håller på att mjukas upp eller rör sig mot mer av demokrati.
Sverige och västländerna har senaste femton åren utvecklat omfattande och varaktiga förbindelser med diktaturen Kina. De växande handelsförbindelserna och ömsesidiga företagsetableringarna har försvarats med argumentet att de ekonomiska kontakterna skulle främja en demokratisk utveckling i Kina. I dag kan vi lätt se att diktaturens grepp över Kina inte har minskat nämnvärt, i vissa fall har den snarare utökats.
Vi hörde alla diskussionerna kring demokrati och mänskliga rättigheter inför OS i Peking sommaren 2008. Många framhöll att de idrottsliga och ekonomiska kontakterna i samband med OS skulle främja demokratiutveckling i Kina. Rörelsefriheten för journalister begränsades återigen efter OS samtidigt som antalet tortyroffer och politiska fångar stiger.
Världsutställningen i Shanghai Expo 2010 förväntas bli den största genom tiderna. Sverige bygger en egen paviljong på Expo 2010. världsutställningen Expo 2010 är ett prestigeprojekt för Kina, i minst samma nivå som de olympiska spelen 2006 i Peking. Eftersom OS i Peking lämnade få spår av demokratiutveckling i Kina är det livsviktigt vitalt att deltagande i världsutställningen 2010 inte blir ett lika stort demokratimisslyckande.
Vi får inte svika det kinesiska folket och kinesiska oppositionella! Även om vi förundras över Kinas ekonomiska framsteg som även kommer delar av folket till del så bygger den på en auktoritär kapitalism kombinerad med en polisstat. Det har tidigare också sagts att tillväxt och välstånd är sammanknippade med demokrati och demokratisering. Odemokratiska eliter har därför i många länder motvilligt accepterat steg mot demokrati för att få en ekonomisk utveckling. Nu ser många diktaturer i utvecklingsländerna Kina som ett bättre exempel att följa och de söker också kinesisk hjälp för ekonomisk utveckling med bibehållen diktatur.
Västvärlden i samverkan med demokratier i utvecklingsländerna måste nu ställa krav på en färdplan mot demokrati i Kina. Shanghai Expo 2010 är ett gott tillfälle varvid både företagsledare och politiker kan artikulera detta krav. Sveriges röst hade kunnat ha hörts högt under ordförandeåret, så blev det inte.

När tänker statsminister Fredrik Reinfeldt och utrikesminister Carl Bildt ta till orda?

Handelsminister svar på mitt inlägg om Migrantarbetarna i Gulfstaterna

Frihandelsavtal ger möjlighet att ställa krav

Debatt: I år kan EU och Gulfstaterna förhoppningsvis slutföra förhandlingarna om ett frihandelsavtal med MR-klausul. Med en klausul om mänskliga rättigheter åtar sig Gulfstaterna att respektera de mänskliga rättigheterna för migrantarbetare i högre grad än vad som faktiskt sker idag, skriver handelsminister Ewa Björling (M) i replik till Sachet (S).Först vill jag tacka riksdagsledamot Ameer Sachet (S) (Europaportalen 100108) för att han uppmärksammar den viktiga frågan om demokrati och mänskliga rättigheter i Gulfstaterna och sambandet med de frihandelsförhandlingar som pågår mellan EU och GCC-länderna (alla Gulfstater på arabiska halvön förutom Jemen).

Små framsteg
Ameer Sachet har helt rätt när han beskriver de rådande missförhållandena för många migrantarbetare, bristen på demokrati och brist på respekt för de mänskliga rättigheterna. De flesta bedömare är dock överens om att det går att se tecken på förbättringar på vissa områden. Men det går långsamt och stegen är små.När det gäller migrantarbetares situation pågår ett reformarbete isamarbete med länderna varifrån många migrantarbetare kommer, främstIndien, Pakistan, Bangladesh, Sri Lanka, Kina och Filippinerna. En dialogäger rum inom ramen för den så kallade Colomboprocessen, där Gulfstaterna och de så kallade sändarländerna tillsammans med den internationella organisationen för migration (IOM) söker lösningar på problem som följt i fotspåren av den omfattande migrationen av arbetare. Regeringen välkomnar detta arbete.Under min tid som handelsminister har jag besökt Gulfregionen många gånger och vid varje besök har jag påpekat vikten av att respektera de mänskliga rättigheterna. Detta just för att frågorna som Ameer Sachet lyfter upp i sin artikel är så viktiga och grundläggande för vårt samhällssystem. Jag kommer att fortsätta ta upp dessa frågor.I februari medverkar jag i en konferens i Saudiarabien som anordnas av Exportrådet och det saudiska CMA (Capital Market Authority), konferensen ska handla om Corporate Governance och en stor del i detta är företagens sociala ansvar (CSR, Corporate Social Responsibility).

Svenska företag bäst i världen
Svenska företag är bäst i världen på CSR och jag är helt övertygad om att CSR är ett mycket viktigt instrument för att utifrån ett affärsperspektiv öka respekten för de mänskliga rättigheterna, förbättra miljön och arbetstagarnas arbetsvillkor, samt att motverka korruption.Utgångspunkterna är de tio principerna i FN:s Global Compact och OECD:sriktlinjer för multinationella företag, liksom ILO:s arbete ochkonventioner. CSR är en prioriterad fråga för regeringen och en viktigbeståndsdel i svensk utrikes- och handelspolitik. Något som påverkar ävenmigrantarbetares situation positivt.

Två frågor kvar

Förhandlingarna om ett frihandelsavtal mellan EU och GCC har pågått i tvådecennier och det återstår nu endast två diskussionspunkter att lösa. Denena handlar om exporttullar och den andra om mänskliga rättigheter. I defrihandelsavtal som EU sluter med länder eller sammanslutningar av länder, ingår en klausul som handlar om respekten för de mänskliga rättigheterna. När avtalet undertecknas innebär detta att GCC-länderna åtar sig att respektera de mänskliga rättigheterna i högre grad än vad som faktiskt sker idag. Förhoppningsvis kan förhandlingarna slutföras under detta år.Avgörande MR-klausul
Ett frihandelsavtal med en MR-klausul är ur flera perspektiv bättre än ensituation utan avtal. Det blir enklare för EU- och GCC-länderna att bedrivahandel med varandra. Handel och investeringar kommer att öka och dettaleder till ökad tillväxt som leder till ökat välstånd. Vi har helt enkeltinte råd att inte handla med vår omvärld. En ökad handel leder också tillfler besök och ett ökat utbyte, inte bara när det gäller varor och kapitalutan också avseende företagskultur, politik etcetera. Ökad handel har visat sig leda till en ökad förståelse mellan folkslag.
Lysande exempel

EU är ett lysande exempel på hur man lyckats med handelsmedel skapa förståelse mellan folk som tidigare stridigt mot varandra. MR-klausulen underlättar också för både EU-företag och GCC-företag att i ökad omfattning framhålla vikten av de mänskliga rättigheternas betydelse i utbytet. Med ett avtal är det lättare för avtalsparterna att ställa krav på varandra.Utan ett avtal finns inte den möjligheten. En pågående dialog och utbyte ger större möjlighet att påverka. Det är min fasta övertygelse och det är där som min och Ameer Sachets åsikt går isär.

Ewa BjörlingHandelsminister

Sverige måste stödja migrantarbetarna i hela världen

Sverige har ett ansvar. vi kan verka för bättre villkor för världens mingrantarbetare.

Migrantarbetare i Gulfstaterna lever ofta under eländiga förhållanden. EU har nu en chans att påverka arbetsförhållandena genom förhandlingarna om ett frihandelsavtal med Gulfstaterna. EU bör ställa hårda villkor på förbättringar av mänskliga rättigheter och arbetsvillkor.

Globaliseringen har skapat en omfattande arbetskraftsmigration i hela världen. Det är inte bara till den gamla industrivärlden Europa, Nordamerika och Japan som migrantarbetare i dag rör sig. Mindre känt är den omfattande arbetskraftsmigrationen från Sydasien till de oljerika Gulfstaterna (Bahrain, Kuwait, Oman, Qatar, Saudiarabien och Förenade Arabemiraten), uppskattningsvis cirka tio miljoner. Utöver migranterna från Sydasien finns i Gulfstaterna några miljoner ytterligare arbetare från andra stater som Iran, Turkiet och de fattigare arabstaterna.
Migrantarbetarnas situation:Gästarbetarnas eländiga situation har uppmärksammats den senaste tiden, men det är få förbättringar har skett. Tvärtom består särbehandlingen samtidigt som många tvingas hem som en följd av den ekonomiska lågkonjunkturen. Migrantarbetarna lever ibland under både moderna, kapitalistiska förhållanden och förhållanden som påminner om feodaltiden. Många arbetar under alltifrån osäkra anställningsvillkor med låg lön till de med rena slavliknande kontrakt.
Ofta anländer de som skuldsatta till olika rekryteringsagenter och får vid ankomsten underteckna avtal som ger dem lägre ersättningar än vad som ursprungligen förespeglats. Pass konfiskeras och migrantarbetaren knyts till en arbetsgivare utan möjlighet att byta eller ifrågasätta dennes tillhandahållande av bostad, lön och sjukvård.
Brist på mänskliga rättigheter:Demokrati och mänskliga rättigheter är främmande i flera av dessa länder, det saknas fackföreningar och respekt för fackliga rättigheter. Gulfstaterna är också patriarkala samhällen där sexuella trakasserier och våld mot migrantarbetande hembiträden, förefaller frekvent förekommande. Den officiella tolkningen av Islam formas ibland till en ursäkt för varför kvinnor och särskilt kvinnor av annan etnicitet och religion kan förtryckas och utnyttjas.Respekt för de mänskliga rättigheterna, inklusive de fackliga, är en viktig utrikespolitisk prioritering för Sverige och för EU. Bristen på demokrati, mänskliga rättigheter och jämställdheten är stor i Gulfstaterna. Kränkningar sker löpande och ständigt. I såväl FN-rapporter som i en "skuggrapport" skriven av en rad internationella människorättsorganisationer noteras såväl fortsatt problem, bland annat vad gäller migrationsarbetarnas situation, till exempel saknaden av lagstadgade minimilöner och brist på kunskaper rörande mänskliga rättigheter.
Den svenska exporten till Gulfregionen är viktig och har stor potential. Länderna är intresserade av att investera i Sverige. Sveriges frihandel och ökat handelsutbyte är central för tillväxt och utvecklig, den leder också till utbyte av idéer och åsikter som bidrar till en tryggare och mer välmående värld. Så låter det varje gång man fråga ansvariga ministrar om de mänskliga rättigheterna i dessa länder. Frågan är, trygghet och utveckling för vilka?
EU måste ställa hårda villkor:EU har i avsikt är att slutföra förhandlingarna om ett frihandelsavtal mellan EU och Gulfstaterna. Jag tycker att en rimlig svensk position vore att EU ska ställa hårda villkor på förbättringar inom mänskliga rättigheter för både medborgarna och migrantarbetarna i Gulfstaterna.
Frihandel får inte bygga på en brutal utnyttjande av arbetskraften efter tvångsmässiga arbetsförhållanden upprätthållna av enväldiga regimer. Migrationsarbetarnas mänskliga rättigheter och sociala villkor måste på allvar in i de handelspolitiska diskussionerna Principerna i FN:s Global Compact och OECD:s riktlinjer för multinationella företag måste hållas.
Tanken med initiativet Global Compact är att göra nationella som internationella företag uppmärksam på och ta ett aktivt ansvar för tio internationellt erkända principer inom fyra områden: mänskliga rättigheter, arbetsrätt, miljö och bekämpning av korruption.
Företagens ansvar ska inte bara bidra till att skapa arbeten och tillväxt utan också gynna en hållbar social och miljömässig utveckling.
ILO:s åtta konventioner:Det som också krävs är att fler länder som Gulfstaterna ratificerar, officiellt och för staten bindande godkänner ILO:s åtta konventioner om grundläggande rättigheter för arbetstagare. Konventioner som bl.a. förbjuder tvångsarbete, barnarbete och könsdiskriminering samt skyddar rätten till organisering och att sluta kollektivavtal.
Sverige ska vara ett "arbetsrättsparadis" som ska verka inom ramen för det internationella samfund, inom FN och inom EU för att missförhållanden för arbetare avskaffas. Oavsett i vilket land arbetsplatsen ligger och oavsett arbetarnas nationella tillhörighet.

Förbättra samhällsdialogen för att stoppa rekrytering till fundamentalistiska terroristgrupper

Idag förekommer det att unga svenskar rekryteras till väpnade strider i andra länder. Det finns ledargestalter som försöker lura unga att bli terroristkrigare med martyrskap som belöning, trots att detta är straffbart. Dessa ledare målar ofta upp en världsbild och en ideologi som berättigar våld för att uppnå politiska - och sociala mål eller religiösa ideal. Genom terroraktioner vill de hävda och stärka sina normer och sin världsbild. En organisation som använder sig av denna metod är al-Qaida.

Det som gör al-Qaida så farligt är att man framgångsrikt utnyttjat de motsättningar som redan finns i ett land eller en region. Det kan gälla konflikter om territorier eller konflikter som har sin grund i sociala eller etniska motsättningar. Terrordåden blir ett uttryck för politisk desperation. En annan viktig del som har lyckats fånga delar av den islamska världen är hatbilden av Västerlandet. I den kopplas våldet som idé och som praktik till begreppet jihad. Men terrorvåld kan aldrig accepteras som ett legitimt medel för att uppnå samhällsförändringar.

För att stävja den tilltagande rekryteringen till olika terrorgrupper som al-Qaida och al-Shabab i islams namn är det viktigt att kartlägga de våldsinriktade, fundamentalistiska islamisterna i Sverige och deras ledare. Men detta är inte ensamt tillräckligt. Det krävs en långsiktig strategi med information och dialog riktad till de ungdomar som lockas av dessa budskap. Det är fanatism och fundamentalism som är problemet, inte religioner eller tro.
Det gäller att ta diskussionen om demokrati och terrorns fruktansvärda följder där ungdomarna finns. Det kan ske på fritidsgården, i skolan och i idrottsföreningen. Det bör få bättre belysning i media och i den allmänna samhällsdebatten. Samhället kan på olika sätt underlätta dialog. Det offentliga samhället har ett ansvar för att den kommer till stånd och det kommer bland annat an på oss som är politiskt aktiva att vara med och axla detta ansvar, liksom i föreningslivet, i skolan och förebilder i lokalsamhället där ungdomar bor.
Ett särskilt ansvar har muslimska ledare och förebilder i moskéer och föreningar. De kan informera om terrorism och följderna för de samhällen och människor som drabbas av den. De kan bidra med uppslag och idéer om hur vi i Sverige kan förhindra att fler ungdomar dras till terroristgrupper. Både ungdomar och vuxna ska veta att ett närmande till dessa grupper
utgör en fara för den enskilde personen och dennes omgivning. Konsekvenserna kan också drabba alla muslimer i Europa negativt och bidra till att de försätts i en mycket utsatt situation.
Man bör informera om att rekryteringen till olagliga terroriststrider är helt oacceptabel, olaglig och strider mot islamiska principer och ideal. Det är helt oacceptabelt att bjuda in gäster som predikar i svenska moskéer om våld och jihad. Ett nätverk av muslimska föreningar i Sverige och i Europa skulle kunna stödja medlemmarna med argument och sprida information om de våldsamma elementen inom islamisk radikalism.
Jag efterlyser en attitydförändring här hemma i Sverige och övriga islamska världen. Det är dags att på allvar bekämpa rekryteringen till dessa våldsamma extremistgrupper. Vi måste upprätta ett bredare samarbete på så många plan som möjligt mellan muslimska företrädare i Sverige och samhället i stort.
Fundamentalism och vanmakt måste mötas av ansvarstagande. Vi måste skydda alla unga från fundamentalistiska avarter som genom våld vill slå tillbaka mot demokratisk utveckling.