Kina är världens folkrikaste stat och en ekonomisk jätte på uppgång. Samtidigt är Kina också världens största diktatur och polisstat. I ingen annan stat förvägras så många människor rösträtt, mänskliga rättigheter och anda former av rätt att bestämma över sina egna liv.
Det finns också gott om förkämpar för demokrati och mänskliga rättigheter i Kina som förtrycks, fängslas och torteras. I de kinesiska företagen och inom arbetslivet existerar både barnarbete och slavarbete på kontraktsbasis. Varken tortyr eller dödsstraff är förbjudna i Kina. Organisationer som fackföreningar och religiösa samfund är inte tillåtna, både fredliga sammankomster och demonstrationer slås lika brutalt ned. Kommunistpartiet håller ett hårt grepp om media och censuren syftar till att vara total.
Ett etniskt och religiöst förtryck pågår i både Tibet och Xinjiang. Där försöker den kinesiska centralregimen också att göra den inhemska majoritetsbefolkningen till minoriteter i sitt eget land via uppmuntran av hankinesisk invandring. Inte olikt den
Sverige och västländerna har senaste femton åren utvecklat omfattande och varaktiga förbindelser med diktaturen Kina. De växande handelsförbindelserna och ömsesidiga företagsetableringarna har försvarats med argumentet att de ekonomiska kontakterna skulle främja en demokratisk utveckling i Kina. I dag kan vi lätt se att diktaturens grepp över Kina inte har minskat nämnvärt, i vissa fall har den snarare utökats.
Vi hörde alla diskussionerna kring demokrati och mänskliga rättigheter inför OS i Peking sommaren 2008. Många framhöll att de idrottsliga och ekonomiska kontakterna i samband med OS skulle främja demokratiutveckling i Kina. Rörelsefriheten för journalister begränsades återigen efter OS samtidigt som antalet tortyroffer och politiska fångar stiger.
Världsutställningen i Shanghai Expo 2010 förväntas bli den största genom tiderna. Sverige bygger en egen paviljong på Expo 2010. Världsutställningen är ett prestigeprojekt för Kina, i minst samma nivå som de olympiska spelen 2006 i Peking. Eftersom OS i Peking lämnade få spår av demokratiutveckling i Kina är det livsviktigt vitalt att deltagande i världsutställningen 2010 inte blir ett lika stort demokratimisslyckande.
Vi får inte svika det kinesiska folket och kinesiska oppositionella! Även om vi förundras över Kinas ekonomiska framsteg som även kommer delar av folket till del så bygger den på en auktoritär kapitalism kombinerad med en polisstat.
Västvärlden i samverkan med demokratier i utvecklingsländerna måste nu ställa krav på en färdplan mot demokrati i Kina. Shanghai Expo 2010 är ett gott tillfälle varvid både företagsledare och politiker kan artikulera detta krav. Sveriges röst hade kunnat ha hörts högt under EU-ordförandeåret, så blev det inte. När tänker Fredrik Reinfeldt och utrikesminister Carl Bildt ta till orda?
