Jag hade förmånen nyligen att göra studiebesök vid FN huvudkontor i New York.
Under två veckor kunde jag studera FN:s organisation närmare och det arbete som sker dagligen. Bland annat följde jag arbetet inom den sociala utvecklingskommissionen.
FN fortfarande är vårt främsta globala forum där staternas röster också väger lika i generalförsamlingen. Bildandet av olika regionala ekonomiska sammanslutningar och frihandelsområden tar inte bort behovet av FN. Inte heller klubbar som G8 och G20.
FN är ett ventilationsredskap för globala problem och konflikter. En organisation som i sina bästa stunder representerar mänsklighetens längtan efter frihet från krig och hunger samt hopp om att alla former av förtryck ska avvecklas.
Fred, säkerhet och mänskliga rättigheter är tre centrala pelare i FN:s verksamhet. FN måste bli tydligare i att det ska gälla för alla länder. Folkrätten måste utvecklas för att skydda människor och får inte bli redskap för stormaktsintressen eller diktatorer.
När FN bildades diskuterade man säkerhet ur ett statligt perspektiv, eftersom det är stater som är medlemmar i FN. Säkerhet är ett tillstånd då stater känner sig skyddade mot faktiska, potentiella eller upplevda hot mot deras självständighet, suveränitet och politiska institutioner. I brist på en effektiv säkerhetsgaranti, fortsätter tyvärr länder ofta att söka säkerhet i militära termer. Kapprustningen under det kalla kriget innebar att större militär kapacitet i förlängningen uppfattades som mer säkerhet. Idag är kapprustningen kanske inte lika påtaglig men stater har fortfarande en tendens att uppfatta säkerhet som en uteslutande militär fråga och något som endast kan garanteras av vapenmakt.
Vi måste tala mer om mänsklig säkerhet. Vi socialdemokrater ser det som ett viktigt framsteg att världens länder antog principen om skyldigheten att skydda vid FN:s reformtoppmöte hösten 2005. Principen innebär att det är varje stats ansvar att skydda sin befolkning mot folkmord, krigsförbrytelser, etnisk rensning och andra brott mot mänskligheten och att agera för att förebygga sådana allvarliga övergrepp. I en situation när en stat inte förmår eller vill leva upp till detta ansvar har det internationella samfundet en skyldighet att ingripa för att skydda en befolkning.
Från svensk sida borde vi också genom inte minst EU hårdare driva nedrustningskravet och försöka åstadkomma överenskommelser varigenom kärnvapen och andra massförintelsevapen avvecklas.
Utan ett effektivt arbete mot konfliktorsaker, som till exempel fattigdom och politisk extremism blir FN:s arbete brandkårsuttryckningar. FN:s insatser måste komma före krigsutbrott och FN som samtalsledare där det finns tendenser till konflikt måste sättas in tidigt.
Vi socialdemokrater vill se ett ökat engagemang för FN med fler politiska initiativ som kan bidra till en välfungerande världsorganisation och en bättre internationell ansvarsfördelning, som bättre tjänar mänskligheten.
