Folket i Somalia lever i skräck. I själva verket existerar inte staten Somalia. Dess norra del, före detta brittiska Somalia, består av en självständig stat, Somaliland, sedan 1991. Den del av landet som piraterna utgår från utgörs av den autonoma regionen Puntland i nordost. Den lyder sedan 1998 inte heller centralregeringen i Mogadishu.
Mot den sköra regeringen står de islamistiska domstolarna. De har i sin tur inte något inflytande i Somaliland eller Puntland. Mellan Somaliland och Puntland har gränsstrider förekommit 2007. Även om Puntlands regering inte är i maskopi med piraterna så gör den föga åt dem, kanske beroende på bristande militära resurser.
Piraterna skaffar sina vapen dels i Mogadishu, dels från Aden. Hjälp med den ekonomiska hanteringen av lösesummor med mera hämtar piraterna från bland annat Djibouti – före detta franska Somalia – och Dubai. Regimen i Puntland borde rimligen kunna ställas till ansvar för piratverksamheten som utövas från dess territorium. Likaså bör vapenhandlare som säljer vapen till piraterna och bankirer som hjälper dem kring deras ekonomiska transaktioner kunna identifieras. De stater i vilka dessa personer är medborgare och från vars territorium vapen säljs eller ekonomiska transaktioner sker eller underlättas bör ställas till ansvar och utsättas för ekonomiska påtryckningar av världssamfundet.
FN:s säkerhetsråd har utfärdat ett generellt vapenembargo gentemot Somalia som alla stater har en skyldighet att följa. Stater har därtill en folkrättslig skyldighet att samarbeta för att stävja piratverksamhet.
Den ökade piratverksamheten utanför Somalias kust har lett till att EU beslutat om att skicka trupper dit. Uppdraget döptes till ”Operation Atlanta” med syfte att skydda den humanitära FN-transporten med förnödenheter till Somalia World Food Programs.
Samtidigt är det så att västvärlden har ett egenintresse av att handelsströmmarna fungerar i detta strategiska område.
Piratverksamheten i vattnen utanför Afrikas horn har exploderat den senaste tiden. Flera hundra besättningsmän hålls för tillfället som gisslan. Det senaste årets svåra villkor för biståndsarbetare i Somalia har lett till att det numera bara finns inhemsk personal kvar i landet. Även för dessa är arbetet förenat med stora risker.
Med den laglöshet som råder i Somalia drabbas civilbefolkningen från alla håll. Den humanitära situationen i Somalia är fasansfull. Fältet fritt för krigsherrar, islamistiska domstolar, pirater, terrorister och våldsverkare att hänsynslöst mörda sitt eget folk. För dem som orkar fly ut ur landet väntar en oviss framtid med livet som insats. Många gångar utspelas tragedier i Adenviken med hundratals offer, när smugglarnas råhet fortsätter.
Den svenska regeringen måste visa mer engagemang för att främja fred och stabilitet i Somalia, särskilt när Sverige tar över EU-ordförandeskapet. Det behövs ett större internationellt engagemang. EU och FN borde vara mer aktiva för att stärka en politisk ordning i och kring Somalia.
Ameer Sachet (S)
Mot den sköra regeringen står de islamistiska domstolarna. De har i sin tur inte något inflytande i Somaliland eller Puntland. Mellan Somaliland och Puntland har gränsstrider förekommit 2007. Även om Puntlands regering inte är i maskopi med piraterna så gör den föga åt dem, kanske beroende på bristande militära resurser.
Piraterna skaffar sina vapen dels i Mogadishu, dels från Aden. Hjälp med den ekonomiska hanteringen av lösesummor med mera hämtar piraterna från bland annat Djibouti – före detta franska Somalia – och Dubai. Regimen i Puntland borde rimligen kunna ställas till ansvar för piratverksamheten som utövas från dess territorium. Likaså bör vapenhandlare som säljer vapen till piraterna och bankirer som hjälper dem kring deras ekonomiska transaktioner kunna identifieras. De stater i vilka dessa personer är medborgare och från vars territorium vapen säljs eller ekonomiska transaktioner sker eller underlättas bör ställas till ansvar och utsättas för ekonomiska påtryckningar av världssamfundet.
FN:s säkerhetsråd har utfärdat ett generellt vapenembargo gentemot Somalia som alla stater har en skyldighet att följa. Stater har därtill en folkrättslig skyldighet att samarbeta för att stävja piratverksamhet.
Den ökade piratverksamheten utanför Somalias kust har lett till att EU beslutat om att skicka trupper dit. Uppdraget döptes till ”Operation Atlanta” med syfte att skydda den humanitära FN-transporten med förnödenheter till Somalia World Food Programs.
Samtidigt är det så att västvärlden har ett egenintresse av att handelsströmmarna fungerar i detta strategiska område.
Piratverksamheten i vattnen utanför Afrikas horn har exploderat den senaste tiden. Flera hundra besättningsmän hålls för tillfället som gisslan. Det senaste årets svåra villkor för biståndsarbetare i Somalia har lett till att det numera bara finns inhemsk personal kvar i landet. Även för dessa är arbetet förenat med stora risker.
Med den laglöshet som råder i Somalia drabbas civilbefolkningen från alla håll. Den humanitära situationen i Somalia är fasansfull. Fältet fritt för krigsherrar, islamistiska domstolar, pirater, terrorister och våldsverkare att hänsynslöst mörda sitt eget folk. För dem som orkar fly ut ur landet väntar en oviss framtid med livet som insats. Många gångar utspelas tragedier i Adenviken med hundratals offer, när smugglarnas råhet fortsätter.
Den svenska regeringen måste visa mer engagemang för att främja fred och stabilitet i Somalia, särskilt när Sverige tar över EU-ordförandeskapet. Det behövs ett större internationellt engagemang. EU och FN borde vara mer aktiva för att stärka en politisk ordning i och kring Somalia.
Ameer Sachet (S)
