EU måste sätta press på Marocko att upphöra med ockupationen
Nyligen deltog jag i den årliga europeiska samordningen av solidaritet med det västsahariska folket i Barcelona. Delegater från 36 länder deltog för att stödja den Sahariska arabiska demokratiska republiken (SADR).
Ett annat mål för konferensen var att lyfta upp den västsahariska konflikten och kampen för västsahariernas självbestämmande inom EU och i FN.
Spanien, den gamla kolonialmakten, lämnade Västsahara 1975 varvid Marockos dåvarande diktator, kung Hassan II, beordrade ”den gröna marschen.” 300 000 civila marockaner korsade gränsen till Västsahara för att ge en bild av ett folkligt stöd för ockupationen. Marocko annekterade de norra två tredjedelarna av Västsahara och Mauretanien den södra tredjedelen. Södra Västsahara ockuperades också av Marocko 1979 när Mauretanien drog sig tillbaka. Tiotusentals västsaharier valde redan vid inmarschen 1975 att fly till Algeriet.
Västsaharierna lade ned sin väpnade kamp i samband med vapenstilleståndet 1991. Trots FN-stödda försök till förhandlingsöverenskommelser har det inte gått att hitta en lösning på konflikten. Huvuddelen av Västsahara är fortfarande ockuperat av Marocko och Västsahara betraktas av den nuvarande marockanske kungen, Mohammed IV, som införlivat med Marocko.
Konferensen o Barcelona bekräftade att en folkomröstning om självbestämmande är den enda lösningen på konflikten i Västsahara. Västsaharas president Mohamad Abdel-Aziz framhävde i sitt tal till konferensen sin djupa oro över att de marockanska myndigheterna i realiteten bedriver ett krig mot de mänskliga rättigheterna och mot folkrätten i Västsahara. Marockos regering förvägrar västsaharierna yttrandefrihet och undertrycka alla som vågar försvara de humanitära värderingar som FN-stadgan bygger på.
Via direkt tele-länk från Lanzarote fick vi lyssna till Aminatuo Haider, en känd västsaharisk försvarare av mänskliga rättigheter. När Aminatou nyligen återvände till sitt hemland efter att ha besökt USA där hon belönats med Robert Kennedystiftelsens pris för sin ickevåldskamp, förvägrades hon inresa av ockupationsmakten Marocko. På flygplatsen i El Aiun beslagtog de marockaniska myndigheter hennes pass och satte henne på ett flygplan tillbaka till Spanien. Detta efter att Aminatou Haider i ett formulär vägrat kryssa i att hennes nationalitet är marockanska. Haider inledde den 15 november en hungerstrejk för sin rätt att återvända hem.
Människorättsaktivisten Brahim Dahane är årets pristagare till minne av Per Anger. Ett pris för humanistiska och demokratifrämjande insatser. Han har nominerats av Svenska Avdelningen av Internationella Juristkommissionen. Han greps på Casablancas flygplats dagen innan han skulle ha åkt till Stockholm för att ta emot priset. Nu är han fånge i marockanerna fängelse.
Konferensen beslutade om att inrätta en internationell parlamentarisk grupp för att samordna verksamhet för att hela Västsahara ska uppnå självständighet genom en folkomröstning i enlighet med folkrätten och vapenstilleståndsavtalet 1991. Den internationella parlamentariska gruppen ska sprida information om den marockanska ockupationen. Vidare ska gruppen främja erkännandet av Västsahara och dess statsledning som de enda legitima företrädarna för det västsahariska folket.
Vi i Sverige har alltid haft folkrätten som ledstjärna och en viktig grundpelare för den svenska utrikespolitiken. Solidariteten med folken i ockuperade länder såsom Västsahara måste fortsätta. De mänskliga rättigheterna i Västsahara måste respekteras. Det humanitära stödet till flyktinglägren i Västsahara måste öka för att garantera barn och äldre ett drägligt liv.
Det är ingen brist på engagemanget bland folken i de europeiska länderna. Frågan är i stället om ledarskapet i EU är redo att inta en mer aktiv roll i konflikten. Ledarskapet i EU måste sätta press på den marockanska regimen och då inte minst på Marockos kung. Marocko har getts en speciell status i sin relation till EU, som innebär deltagande i ett antal EU-program och projekt. En viktig fråga gäller fiskevatten utanför Västsaharas kust, EU:s allt djupare relationer och fiskeavtal med Marocko måste ges ett bestämt villkor: ett marockanskt tillbakadragande från Västsahara.
De övergrepp som har drabbat det västsahariska folket måste mötas av kollektivt ansvarstagande och solidaritet från EU-länderna. Det är pinsamt att EU genom olika avtal affärsmässiga gynnar Marocko i stället för att vara pådrivande för Västsaharas självständighet
Folkomröstningen, som utlovades genom FN och vapenstilleståndet 1991, måste genomföras, så att västsaharierna får chansen att säga sin mening om nationellt självbestämmande och suveränitet.
Nyligen deltog jag i den årliga europeiska samordningen av solidaritet med det västsahariska folket i Barcelona. Delegater från 36 länder deltog för att stödja den Sahariska arabiska demokratiska republiken (SADR).
Ett annat mål för konferensen var att lyfta upp den västsahariska konflikten och kampen för västsahariernas självbestämmande inom EU och i FN.
Spanien, den gamla kolonialmakten, lämnade Västsahara 1975 varvid Marockos dåvarande diktator, kung Hassan II, beordrade ”den gröna marschen.” 300 000 civila marockaner korsade gränsen till Västsahara för att ge en bild av ett folkligt stöd för ockupationen. Marocko annekterade de norra två tredjedelarna av Västsahara och Mauretanien den södra tredjedelen. Södra Västsahara ockuperades också av Marocko 1979 när Mauretanien drog sig tillbaka. Tiotusentals västsaharier valde redan vid inmarschen 1975 att fly till Algeriet.
Västsaharierna lade ned sin väpnade kamp i samband med vapenstilleståndet 1991. Trots FN-stödda försök till förhandlingsöverenskommelser har det inte gått att hitta en lösning på konflikten. Huvuddelen av Västsahara är fortfarande ockuperat av Marocko och Västsahara betraktas av den nuvarande marockanske kungen, Mohammed IV, som införlivat med Marocko.
Konferensen o Barcelona bekräftade att en folkomröstning om självbestämmande är den enda lösningen på konflikten i Västsahara. Västsaharas president Mohamad Abdel-Aziz framhävde i sitt tal till konferensen sin djupa oro över att de marockanska myndigheterna i realiteten bedriver ett krig mot de mänskliga rättigheterna och mot folkrätten i Västsahara. Marockos regering förvägrar västsaharierna yttrandefrihet och undertrycka alla som vågar försvara de humanitära värderingar som FN-stadgan bygger på.
Via direkt tele-länk från Lanzarote fick vi lyssna till Aminatuo Haider, en känd västsaharisk försvarare av mänskliga rättigheter. När Aminatou nyligen återvände till sitt hemland efter att ha besökt USA där hon belönats med Robert Kennedystiftelsens pris för sin ickevåldskamp, förvägrades hon inresa av ockupationsmakten Marocko. På flygplatsen i El Aiun beslagtog de marockaniska myndigheter hennes pass och satte henne på ett flygplan tillbaka till Spanien. Detta efter att Aminatou Haider i ett formulär vägrat kryssa i att hennes nationalitet är marockanska. Haider inledde den 15 november en hungerstrejk för sin rätt att återvända hem.
Människorättsaktivisten Brahim Dahane är årets pristagare till minne av Per Anger. Ett pris för humanistiska och demokratifrämjande insatser. Han har nominerats av Svenska Avdelningen av Internationella Juristkommissionen. Han greps på Casablancas flygplats dagen innan han skulle ha åkt till Stockholm för att ta emot priset. Nu är han fånge i marockanerna fängelse.
Konferensen beslutade om att inrätta en internationell parlamentarisk grupp för att samordna verksamhet för att hela Västsahara ska uppnå självständighet genom en folkomröstning i enlighet med folkrätten och vapenstilleståndsavtalet 1991. Den internationella parlamentariska gruppen ska sprida information om den marockanska ockupationen. Vidare ska gruppen främja erkännandet av Västsahara och dess statsledning som de enda legitima företrädarna för det västsahariska folket.
Vi i Sverige har alltid haft folkrätten som ledstjärna och en viktig grundpelare för den svenska utrikespolitiken. Solidariteten med folken i ockuperade länder såsom Västsahara måste fortsätta. De mänskliga rättigheterna i Västsahara måste respekteras. Det humanitära stödet till flyktinglägren i Västsahara måste öka för att garantera barn och äldre ett drägligt liv.
Det är ingen brist på engagemanget bland folken i de europeiska länderna. Frågan är i stället om ledarskapet i EU är redo att inta en mer aktiv roll i konflikten. Ledarskapet i EU måste sätta press på den marockanska regimen och då inte minst på Marockos kung. Marocko har getts en speciell status i sin relation till EU, som innebär deltagande i ett antal EU-program och projekt. En viktig fråga gäller fiskevatten utanför Västsaharas kust, EU:s allt djupare relationer och fiskeavtal med Marocko måste ges ett bestämt villkor: ett marockanskt tillbakadragande från Västsahara.
De övergrepp som har drabbat det västsahariska folket måste mötas av kollektivt ansvarstagande och solidaritet från EU-länderna. Det är pinsamt att EU genom olika avtal affärsmässiga gynnar Marocko i stället för att vara pådrivande för Västsaharas självständighet
Folkomröstningen, som utlovades genom FN och vapenstilleståndet 1991, måste genomföras, så att västsaharierna får chansen att säga sin mening om nationellt självbestämmande och suveränitet.
