Många av vår tids konflikter är etniska. Minoriteter står mot majoriteter eller minoriteter står i konflikt med varandra. En källa till schism kan vara diskriminering eller förföljelse av en minoritetsgrupp, kanske med samma folkgrupp som majoriteten i ett angränsande land. En annan att majoritetsbefolkningen befarar att minoritetsgruppen ska bryta sig ur statsbildningen. Konflikterna på Balkan, Cypern, Kurdistan, konflikten mellan Armenien och Azerbajdzjan och mellan Ryssland och dess grannstater handlar i mycket om detta. Inte sällan finns flera etniska minoriteter som kämpar inbördes. De etniska slitningarna förvärras ofta av religiösa eller språkliga olikheter.
En lösning på minoritetsproblem har ofta varit ett regionalt självstyre. Storbritannien kan ju i sig sägas utgöra en sådan lösning där England, Skottland, Wales och Nordirland utifrån sin historia har olikartade ”nationella identiteter”. Den vägen har i sentid också prövats av Spanien och Frankrike. I fråga om stabilt demokratiska stater och i fall där nationalstaten inte känner sig hotad av självstyret, fungerar detta.
Flera etniska konflikter är dock så pass djupgående att det vore bra om världssamfundet utvecklade en praxis för att hjälpa parterna och även i vissa fall tvångsmässigt kunna pålägga en stat en medling/lösning. Det senare kan ju redan sägas ha hänt genom att världssamfundet gett Kosovo självständighet från Serbien. FN:s generalförsamling bör givetvis vara det organ som fattar beslut i frågan i världssamfundets namn.
Förvaltarskapsrådet är ett av FN:s permanenta organ. Det består av de fem permanenta medlemmarna i Säkerhetsrådet. Syftet med förvaltarskapsrådet var en gång att hjälpa kolonialt styrda territorier i deras utveckling mot att bli självständiga stater. Idag finns rådet kvar, men utan uppgifter. En idé vore kanske att återuppliva verksamheten.
Etniska motsättningar som inte kan lösas genom att ett territorium kvarstår i ”sin” nationalstat eller där etniska tvister urartat i etniska rensningar och folkmord, skulle kunna lösas genom att området istället underställs förvaltarskapsrådet. Även i andra fall än sådana som rör etniska konflikter, kunde kanske förvaltarskapsrådet spela en roll. Jag tänker närmast på Västsahara och Palestina. För en ockupationsmakt kan det vara enklare att överlämna styret till FN än till en befrielserörelse, även om slutresultatet blir detsamma dvs. en ny nationalstat.
En bättre värld är möjlig om FN påtar sig en ledande och tydligare roll för att minska konflikter i världen.
Ameer Sachet(S)
En lösning på minoritetsproblem har ofta varit ett regionalt självstyre. Storbritannien kan ju i sig sägas utgöra en sådan lösning där England, Skottland, Wales och Nordirland utifrån sin historia har olikartade ”nationella identiteter”. Den vägen har i sentid också prövats av Spanien och Frankrike. I fråga om stabilt demokratiska stater och i fall där nationalstaten inte känner sig hotad av självstyret, fungerar detta.
Flera etniska konflikter är dock så pass djupgående att det vore bra om världssamfundet utvecklade en praxis för att hjälpa parterna och även i vissa fall tvångsmässigt kunna pålägga en stat en medling/lösning. Det senare kan ju redan sägas ha hänt genom att världssamfundet gett Kosovo självständighet från Serbien. FN:s generalförsamling bör givetvis vara det organ som fattar beslut i frågan i världssamfundets namn.
Förvaltarskapsrådet är ett av FN:s permanenta organ. Det består av de fem permanenta medlemmarna i Säkerhetsrådet. Syftet med förvaltarskapsrådet var en gång att hjälpa kolonialt styrda territorier i deras utveckling mot att bli självständiga stater. Idag finns rådet kvar, men utan uppgifter. En idé vore kanske att återuppliva verksamheten.
Etniska motsättningar som inte kan lösas genom att ett territorium kvarstår i ”sin” nationalstat eller där etniska tvister urartat i etniska rensningar och folkmord, skulle kunna lösas genom att området istället underställs förvaltarskapsrådet. Även i andra fall än sådana som rör etniska konflikter, kunde kanske förvaltarskapsrådet spela en roll. Jag tänker närmast på Västsahara och Palestina. För en ockupationsmakt kan det vara enklare att överlämna styret till FN än till en befrielserörelse, även om slutresultatet blir detsamma dvs. en ny nationalstat.
En bättre värld är möjlig om FN påtar sig en ledande och tydligare roll för att minska konflikter i världen.
Ameer Sachet(S)
