En mer nyanserad debatt

Skolorna måste få långsiktiga spelregler och arbetsro, i en tid när tonvikten i samhällsdebatten så starkt präglas av tal om skolornas misslyckande att uppnå målen och elevernas olust att ta till sig den kunskap som krävs. Det känns tråkigt att se på när debatten ständigt och jämt besktiver skolverksamhet som kaotisk, ostrukturerad och dålig.
Skoluppdraget får inte förenklas och reduceras till enbart en diskussion om tidiga betyg och mera prov.

Skolorna skall ge barn trygghet med flexibel arbetsmiljö så att eleverna känna sig mogna för att omsätta sina drömmer och nyfikenhet till parkytiskt och teoretiskt handling. Lyckas skolvärlden med det, då kommer många att uppnå de uppsatta målen.
Regeringens förslag till kommande skollag saknar långsiktighet. Betygliknande omdömen i förskoleklass resulterar i att en del av 6-åringar bli underkända. Regeringen öppnar även för frivilliga avgifter i skolan. Därmed tvingas föräldrarna att betala för olika aktiviteter i skolan. Det är beklagligt att regeringen med dessa förslag sänker kvaliteten i skolorna och för skoleleverna.
Segregationen och sorteringen av elever är en orsak till kunskapsresultatet sjunkit. Regerings skolpolitik innebär mer uppdelning och gruppering av olika elever. Den vill göra skillnad mellan barn redan i tidig ålder i stället för att utveckla skolan till att bli en plats där alla barn och unga tillåts uppnå kunskapsmålen utifrån sina egna förutsättningar. Regeringen tror att man når kunskapsmålen snabbare, om man satsar på elitklasser och elitskolor. En sådan politik cementerar klassamhället.

Regeringen vill ta bort behörighetskraven till högskolan för elever på yrkesförberedande gymnasieprogram. Det ska inte längre vara möjligt att läsa betyg på komvux . Det skapar återvändsgränder och hinder för den som vill utbilda sig vidare.
Denna syn på skola är långtifrån det livslångt lärande som vi socialdemokrater alltid har kämpat för. Den yngre generationen kommer att byta jobb och karriär oftare än tidigare generationer. De måste få förutsättningar för det också.
Alla skolor ska följa samma skollag, nationella läroplan och kursplan. Samma sekretess, öppenhet och meddelarskydd i alla skolor. Den pedagogiska utvecklingen ska uppmuntras i alla skolor, barn är olika och det finns många sätt att lära. Pedagogen i skolan ska uppmuntra eleverna till att analysera, filtrera, ifrågasätta och dra slutsatser av faktakunskaper. Det är viktigt att eleverna kan värdera information och förstå vilken kunskap de behöver i framtiden.
Det kommer alltid att finnas elever som av skilda anledningar inte klarar de uppsatta målen. Dessa elever förtjänar en andra chans, möjlighet att förändra sin situation, att lyckas i skolan.
Sverige har tjänat på en sammanhållen skola, en mötesplats för barn från olika sociala miljöer och bakgrund.
Den svenska skolan måste vara så stabil och ha en sådan bredd att unga människor får en fast grund att stå på kunskapsmässigt, oberoende av skiftningar i livet.
Ytterst handlar det om våra barns framtid, och det måste väga tyngre än bara sortering, betygshysteri och andra panikåtgärder.

Vad säger Carl Bildt om världsutställningen Expo 2010 i Shanghai?

Kina är världens folkrikaste stat och en ekonomisk jätte på uppgång. Samtidigt är Kina också världens största diktatur och polisstat. I ingen annan stat förvägras så många människor rösträtt, mänskliga rättigheter och anda former av rätt att bestämma över sina egna liv.
Det finns också gott om förkämpar för demokrati och mänskliga rättigheter i Kina som förtrycks, fängslas och torteras. I de kinesiska företagen och inom arbetslivet existerar både barnarbete och slavarbete på kontraktsbasis. Varken tortyr eller dödsstraff är förbjudna i Kina. Organisationer som fackföreningar och religiösa samfund är inte tillåtna, både fredliga sammankomster och demonstrationer slås lika brutalt ned. Kommunistpartiet håller ett hårt grepp om media och censuren syftar till att vara total.
Ett etniskt och religiöst förtryck pågår i både Tibet och Xinjiang. Där försöker den kinesiska centralregimen också att göra den inhemska majoritetsbefolkningen till minoriteter i sitt eget land via uppmuntran av hankinesisk invandring. Inte olikt den
Sverige och västländerna har senaste femton åren utvecklat omfattande och varaktiga förbindelser med diktaturen Kina. De växande handelsförbindelserna och ömsesidiga företagsetableringarna har försvarats med argumentet att de ekonomiska kontakterna skulle främja en demokratisk utveckling i Kina. I dag kan vi lätt se att diktaturens grepp över Kina inte har minskat nämnvärt, i vissa fall har den snarare utökats.
Vi hörde alla diskussionerna kring demokrati och mänskliga rättigheter inför OS i Peking sommaren 2008. Många framhöll att de idrottsliga och ekonomiska kontakterna i samband med OS skulle främja demokratiutveckling i Kina. Rörelsefriheten för journalister begränsades återigen efter OS samtidigt som antalet tortyroffer och politiska fångar stiger.
Världsutställningen i Shanghai Expo 2010 förväntas bli den största genom tiderna. Sverige bygger en egen paviljong på Expo 2010. Världsutställningen är ett prestigeprojekt för Kina, i minst samma nivå som de olympiska spelen 2006 i Peking. Eftersom OS i Peking lämnade få spår av demokratiutveckling i Kina är det livsviktigt vitalt att deltagande i världsutställningen 2010 inte blir ett lika stort demokratimisslyckande.
Vi får inte svika det kinesiska folket och kinesiska oppositionella! Även om vi förundras över Kinas ekonomiska framsteg som även kommer delar av folket till del så bygger den på en auktoritär kapitalism kombinerad med en polisstat.
Västvärlden i samverkan med demokratier i utvecklingsländerna måste nu ställa krav på en färdplan mot demokrati i Kina. Shanghai Expo 2010 är ett gott tillfälle varvid både företagsledare och politiker kan artikulera detta krav. Sveriges röst hade kunnat ha hörts högt under EU-ordförandeåret, så blev det inte. När tänker Fredrik Reinfeldt och utrikesminister Carl Bildt ta till orda?

Desperata Krisdemokrater!!!!!!!!!!

KD är litet 4 % - partiet som har svårt med moral och etik i dessa dagar. Smutsig valrörelse med grövre övertramp att vänta, leds av den desperata Mats Odell.Mats Odells utbrott idag mot de röd-grönas förslag är oseriös.De röd gröna har arbetat hårt och slitit för att lägga fram sina förslag till svenska folket. Besked kom idag att kommunerna får nio miljarder kronor under två år mer än vad regeringen föreslår, Dessutom vill de röd-gröna ha ytterliga tre miljarder till skola och sjukvård.Mats Odell och krisdemokraterna är långtifrån seriösa att använda sådant uttryck som Mats Odell vräkte ur sig idag citat: ”Det är ren Tobleronepolitik” sådan uttalande underlättar inte en hövlig valrörelse.Ett parti och ett statsrd som pratar om etik och moral samtidigt använda sig av sådana uttryck är bara desperat. Skulle svenska folket sätta betyg på Odell idag skulle han utmärkas med ”lågvatten märke” Tyvärr; ser ut att det blir smutsig valrörelse, det luktar illa, med den övertramp som Odell förorsakat mot de röd-gröna borde KD och den borgerliga regeringen skämmas.

Jobbfrågan avgör valet 2010

Någon har sagt att politik ibland handlar om förmågan att göra en huvudsak till en bisak, samtidigt som en bisak görs till en huvudsak. Det är väl en bra beskrivning av senaste veckornas debatt.
De borgliga partierna lovade flera jobb i valet 2006. Men det blev tvärtom, 100 000 jobb har försvunnit. Den borgerliga regeringen har lovat fler jobb,men har levererat fler arbetslösa.
Arbetslösheten ligger på nio procent och var tredje arbetslös är långtidsarbetslös. Skatteavdraget hit eller dit lär knappast lösa arbetslöshetsproblemet, fast moderaterna och centerpartiet tävlar om att lyfta upp denna fråga och folkpartiet och krisdemokraterna hänger med. Lite handlar det givetvis om att borgerligheten vill komma ut den jobbiga och besvärande debatt som varit kring sjukförsäkringen, de tusentals som förlorar försörjning och de svårt sjuka som tvingas till arbetsförmedlingarna.
Lösningen i jobbfrågan bland annat handlar om forskning och innovationer.
Vi tror att det behövs andra åtgärder för att bekämpa massarbetslösheten. Vi vill investera i forskning och bidra till att långt fler innovationer och nya rön än idag kommersialiseras. Tillgången till riskkapital behöver stärkas, inte minst i tidiga skeden och i de små företagen. Möjligheterna att kommersialisera idéer från företag eller högskolor måste förbättras. Den offentliga upphandlingen ska bidra till att driva fram teknikutveckling. Vi vill också se fler etablerade forskare på högskolorna som verkar en period inom näringslivet.
Vi vill genomföra framtidsprogram också för de så kallade kreativa branscherna. Vi vill uppmuntra företagare inom design, musik, mode och upplevelseindustri att samla konstnärer, forskare, entreprenörer och institutioner på områden som datorspel, film, musik, litteratur och design i internationellt konkurrenskraftiga kraftcentrum. Vi vill genom starkare marknadsföring locka fler stora evenemang till Sverige, utveckla besöksnäringen och öka resandeströmmarna till vårt land.
Övergången mellan anställning och företagande måste bli mindre riskfylld. Nyblivna entreprenörer och företagare ska under en övergångsperiod kunna välja att tillgodoräkna sig tryggheten från en tidigare anställning. Företagare ska ha bättre inkomsttrygghet och möjligheter att komma tillbaka i verksamhet vid föräldraskap, sjukdom eller arbetslöshet. De trygghetsförsäkringar som finns för löntagare kan tjäna som modell för att utveckla nya bättre lösningar för företagare.

Sanningen kan komma ikapp Bildt

Utrikesminister Carl Bildt tillhör ett av den nuvarande regeringens mest inflytelserika statsråd. I gentlemännens England var det ju inte ovanligt att utrikesministrar blev premiärministrar och vice versa.
Carl Bildt blev statsminister men misslyckades med sitt systemskifte och försvann under flera år till internationell politik. I hans internationella engagemang ingick också att bygga upp en privat förmögenhet bland annat med energiinvesteringar i oroliga delar av Afrika och i Ryssland. Den äldste av "de gamla moderaterna", nyliberalerna, återkom och blev utrikesminister efter det att hans gamla garde rensats ut. Om han anat sin politiska pånyttfödelse så skulle han sannolikt inte ha ingått i många av de ekonomiska engagemang som han investerade i.
I början av mandatperioden fanns en rad diskussioner om hans tvivelaktiga affärsvänner och tidigare options- och aktieinnehav. Dessa ebbade ut, intresset för utrikespolitiken hänger mycket på aktuella konflikter.
Att påstå att svenska företag och svenska företagare skulle delta i förtryck och kränkningar av mänskliga rättigheter har aldrig varit vidare populärt. Vare sig det handlat om apartheidens Sydafrika eller nutidens Kina så bidrar våra företagsetableringar och handelsförbindelser bara till frihet, välstånd och demokratisering. Eller?
För den som vill hålla på med fuffens, även blodigt sådant, är nog Afrika den mest idealiska kontinenten av alla. Afrikaners liv har aldrig värderats vidare högt i övriga delar av världen.
Europas koloniala skuld till Afrika ligger snart femtio år tillbaka i tiden. Idag söker sig nya aktörer till kontinenten för att fylla tomrummet efter de gamla kolonialmakterna.
Bristen på demokrati och utveckling i Afrika har lett till att ett stort antal europeiska företag samarbetar med icke demokratiska regimer och paramilitära grupper i sin strävan att dränera Afrikas naturtillgångar.
Jag ska inte i sak gå in på de anklagelser som riktats mot Lundin Petroleum och därmed indirekt också mot Carl Bildt. Det har nyligen utkommit en hel bok med ambitionen att dokumentera det hela: Kerstin Lundells bok "Affärer i blod och olja". Hon har på debattplats följt upp sina anklagelser.
Carl Bildt har ansett sig för stor för att tidigare alltför mycket befatta sig med påståenden som givetvis "kokats ihop" av sina motståndare. Bildt är en utrikespolitisk aristokrat av den gamla skolan. Några ihjälbombade bönder och vem som kan ha ansvar för det är inte så mycket att prata om för folk som rör sig i Bryssel och Washington och som sysslar med världspolikens stora spel. Är det dessutom bönder i en avlägsen provins i ett av många oroliga afrikanska länder så är det ännu mindre intressant.
Jag hoppas innerligt att sanningen till slut kommer ifatt familjen Lundin, Lundin Petroleum och Carl Bildt. Kerstin Lundells bok kan i alla fall bli en fortsättning på den debatt som ebbade ut. En god nystart!

Interparlamentariska unionen IPU i Bangkok 2010

Jag har nyligen medverkat i den Interparlamentariska unionens kongress IPU i Bangkok.
Interparlamentariska unionen (IPU) samlades i Bangkok den 27 mars – 1 april. På dagordningen stod frågor om demokrati och god samhällsstyrning, organiserad brottslighet, bistånd och ungdomars deltagande i den demokratiska processen.
Svenska delegationen, som leddes av vice talman Birgitta Sellén (c), var framgångsrik med sina förslag till förändringar i Bangkok-mötets resolutionstexter. Vi från riksdagsdelegationen tog upp kvinnors roll för demokratiuppbyggande och mikrokrediter som ett framgångsrikt verktyg för att lyfta människor ur fattigdom. Vi fokuserade bl.a. på förebyggande och bekämpande av människohandel, som även var en högt prioriterad fråga under Sveriges ordförandeskap i EU.
Vidare poängterades från svenskt håll vikten av att säkerställa mottagarländernas inflytande i biståndsfrågor samt självklarheten att lika möjligheter till utbildning skall ges till både flickor och pojkar.
Vi ställde obekväma frågor till Uganda, Afghanistan, Iran och Vitryssland.
Sverige tog även initiativet till ett antal bilaterala möten. Ugandas talman fick svara på frågor om landets lagförslag om att införa dödsstraff för homosexualitet, en grupp kvinnliga afghanistanska parlamentariker var mycket tydliga i sitt önskemål om att närvaron av internationella trupper skall fortsätta för att trygga situationen för kvinnor och barn. Med Vitryssland och Iran diskuterade riksdagsdelegationen frågor om dödsstraff, yttrandefrihet och kvinnors ställning. Vad gäller uppfattningen av den verkliga situationen i ex. frågan om yttrandefrihet skiljde sig Sveriges och Irans tolkningar drastiskt åt.
I den svenska riksdagsdelegationen ingick vice talman Birgitta Sellén (c), Inger René (m), Krister Örnfjäder (s), Holger Gustafsson (kd), Birgitta Eriksson (s), Ulf Nilsson (fp), Ameer Sachet (s) och Ulrika Karlsson (m).
IPU, som bildades år 1889, har i dag 153 nationella parlament som medlemmar. IPU arbetar för demokrati, mänskliga rättigheter och global utveckling. Sedan 2002 har IPU observatörsstatus i FN.

FN:s roll i världen

Jag hade förmånen nyligen att göra studiebesök vid FN huvudkontor i New York.
Under två veckor kunde jag studera FN:s organisation närmare och det arbete som sker dagligen. Bland annat följde jag arbetet inom den sociala utvecklingskommissionen.
FN fortfarande är vårt främsta globala forum där staternas röster också väger lika i generalförsamlingen. Bildandet av olika regionala ekonomiska sammanslutningar och frihandelsområden tar inte bort behovet av FN. Inte heller klubbar som G8 och G20.
FN är ett ventilationsredskap för globala problem och konflikter. En organisation som i sina bästa stunder representerar mänsklighetens längtan efter frihet från krig och hunger samt hopp om att alla former av förtryck ska avvecklas.
Fred, säkerhet och mänskliga rättigheter är tre centrala pelare i FN:s verksamhet. FN måste bli tydligare i att det ska gälla för alla länder. Folkrätten måste utvecklas för att skydda människor och får inte bli redskap för stormaktsintressen eller diktatorer.
När FN bildades diskuterade man säkerhet ur ett statligt perspektiv, eftersom det är stater som är medlemmar i FN. Säkerhet är ett tillstånd då stater känner sig skyddade mot faktiska, potentiella eller upplevda hot mot deras självständighet, suveränitet och politiska institutioner. I brist på en effektiv säkerhetsgaranti, fortsätter tyvärr länder ofta att söka säkerhet i militära termer. Kapprustningen under det kalla kriget innebar att större militär kapacitet i förlängningen uppfattades som mer säkerhet. Idag är kapprustningen kanske inte lika påtaglig men stater har fortfarande en tendens att uppfatta säkerhet som en uteslutande militär fråga och något som endast kan garanteras av vapenmakt.
Vi måste tala mer om mänsklig säkerhet. Vi socialdemokrater ser det som ett viktigt framsteg att världens länder antog principen om skyldigheten att skydda vid FN:s reformtoppmöte hösten 2005. Principen innebär att det är varje stats ansvar att skydda sin befolkning mot folkmord, krigsförbrytelser, etnisk rensning och andra brott mot mänskligheten och att agera för att förebygga sådana allvarliga övergrepp. I en situation när en stat inte förmår eller vill leva upp till detta ansvar har det internationella samfundet en skyldighet att ingripa för att skydda en befolkning.
Från svensk sida borde vi också genom inte minst EU hårdare driva nedrustningskravet och försöka åstadkomma överenskommelser varigenom kärnvapen och andra massförintelsevapen avvecklas.
Utan ett effektivt arbete mot konfliktorsaker, som till exempel fattigdom och politisk extremism blir FN:s arbete brandkårsuttryckningar. FN:s insatser måste komma före krigsutbrott och FN som samtalsledare där det finns tendenser till konflikt måste sättas in tidigt.
Vi socialdemokrater vill se ett ökat engagemang för FN med fler politiska initiativ som kan bidra till en välfungerande världsorganisation och en bättre internationell ansvarsfördelning, som bättre tjänar mänskligheten.