Jobbfrågan avgör valet 2010

Någon har sagt att politik ibland handlar om förmågan att göra en huvudsak till en bisak, samtidigt som en bisak görs till en huvudsak. Det är väl en bra beskrivning av senaste veckornas debatt.
De borgliga partierna lovade flera jobb i valet 2006. Men det blev tvärtom, 100 000 jobb har försvunnit. Den borgerliga regeringen har lovat fler jobb,men har levererat fler arbetslösa.
Arbetslösheten ligger på nio procent och var tredje arbetslös är långtidsarbetslös. Skatteavdraget hit eller dit lär knappast lösa arbetslöshetsproblemet, fast moderaterna och centerpartiet tävlar om att lyfta upp denna fråga och folkpartiet och krisdemokraterna hänger med. Lite handlar det givetvis om att borgerligheten vill komma ut den jobbiga och besvärande debatt som varit kring sjukförsäkringen, de tusentals som förlorar försörjning och de svårt sjuka som tvingas till arbetsförmedlingarna.
Lösningen i jobbfrågan bland annat handlar om forskning och innovationer.
Vi tror att det behövs andra åtgärder för att bekämpa massarbetslösheten. Vi vill investera i forskning och bidra till att långt fler innovationer och nya rön än idag kommersialiseras. Tillgången till riskkapital behöver stärkas, inte minst i tidiga skeden och i de små företagen. Möjligheterna att kommersialisera idéer från företag eller högskolor måste förbättras. Den offentliga upphandlingen ska bidra till att driva fram teknikutveckling. Vi vill också se fler etablerade forskare på högskolorna som verkar en period inom näringslivet.
Vi vill genomföra framtidsprogram också för de så kallade kreativa branscherna. Vi vill uppmuntra företagare inom design, musik, mode och upplevelseindustri att samla konstnärer, forskare, entreprenörer och institutioner på områden som datorspel, film, musik, litteratur och design i internationellt konkurrenskraftiga kraftcentrum. Vi vill genom starkare marknadsföring locka fler stora evenemang till Sverige, utveckla besöksnäringen och öka resandeströmmarna till vårt land.
Övergången mellan anställning och företagande måste bli mindre riskfylld. Nyblivna entreprenörer och företagare ska under en övergångsperiod kunna välja att tillgodoräkna sig tryggheten från en tidigare anställning. Företagare ska ha bättre inkomsttrygghet och möjligheter att komma tillbaka i verksamhet vid föräldraskap, sjukdom eller arbetslöshet. De trygghetsförsäkringar som finns för löntagare kan tjäna som modell för att utveckla nya bättre lösningar för företagare.

Sanningen kan komma ikapp Bildt

Utrikesminister Carl Bildt tillhör ett av den nuvarande regeringens mest inflytelserika statsråd. I gentlemännens England var det ju inte ovanligt att utrikesministrar blev premiärministrar och vice versa.
Carl Bildt blev statsminister men misslyckades med sitt systemskifte och försvann under flera år till internationell politik. I hans internationella engagemang ingick också att bygga upp en privat förmögenhet bland annat med energiinvesteringar i oroliga delar av Afrika och i Ryssland. Den äldste av "de gamla moderaterna", nyliberalerna, återkom och blev utrikesminister efter det att hans gamla garde rensats ut. Om han anat sin politiska pånyttfödelse så skulle han sannolikt inte ha ingått i många av de ekonomiska engagemang som han investerade i.
I början av mandatperioden fanns en rad diskussioner om hans tvivelaktiga affärsvänner och tidigare options- och aktieinnehav. Dessa ebbade ut, intresset för utrikespolitiken hänger mycket på aktuella konflikter.
Att påstå att svenska företag och svenska företagare skulle delta i förtryck och kränkningar av mänskliga rättigheter har aldrig varit vidare populärt. Vare sig det handlat om apartheidens Sydafrika eller nutidens Kina så bidrar våra företagsetableringar och handelsförbindelser bara till frihet, välstånd och demokratisering. Eller?
För den som vill hålla på med fuffens, även blodigt sådant, är nog Afrika den mest idealiska kontinenten av alla. Afrikaners liv har aldrig värderats vidare högt i övriga delar av världen.
Europas koloniala skuld till Afrika ligger snart femtio år tillbaka i tiden. Idag söker sig nya aktörer till kontinenten för att fylla tomrummet efter de gamla kolonialmakterna.
Bristen på demokrati och utveckling i Afrika har lett till att ett stort antal europeiska företag samarbetar med icke demokratiska regimer och paramilitära grupper i sin strävan att dränera Afrikas naturtillgångar.
Jag ska inte i sak gå in på de anklagelser som riktats mot Lundin Petroleum och därmed indirekt också mot Carl Bildt. Det har nyligen utkommit en hel bok med ambitionen att dokumentera det hela: Kerstin Lundells bok "Affärer i blod och olja". Hon har på debattplats följt upp sina anklagelser.
Carl Bildt har ansett sig för stor för att tidigare alltför mycket befatta sig med påståenden som givetvis "kokats ihop" av sina motståndare. Bildt är en utrikespolitisk aristokrat av den gamla skolan. Några ihjälbombade bönder och vem som kan ha ansvar för det är inte så mycket att prata om för folk som rör sig i Bryssel och Washington och som sysslar med världspolikens stora spel. Är det dessutom bönder i en avlägsen provins i ett av många oroliga afrikanska länder så är det ännu mindre intressant.
Jag hoppas innerligt att sanningen till slut kommer ifatt familjen Lundin, Lundin Petroleum och Carl Bildt. Kerstin Lundells bok kan i alla fall bli en fortsättning på den debatt som ebbade ut. En god nystart!

Interparlamentariska unionen IPU i Bangkok 2010

Jag har nyligen medverkat i den Interparlamentariska unionens kongress IPU i Bangkok.
Interparlamentariska unionen (IPU) samlades i Bangkok den 27 mars – 1 april. På dagordningen stod frågor om demokrati och god samhällsstyrning, organiserad brottslighet, bistånd och ungdomars deltagande i den demokratiska processen.
Svenska delegationen, som leddes av vice talman Birgitta Sellén (c), var framgångsrik med sina förslag till förändringar i Bangkok-mötets resolutionstexter. Vi från riksdagsdelegationen tog upp kvinnors roll för demokratiuppbyggande och mikrokrediter som ett framgångsrikt verktyg för att lyfta människor ur fattigdom. Vi fokuserade bl.a. på förebyggande och bekämpande av människohandel, som även var en högt prioriterad fråga under Sveriges ordförandeskap i EU.
Vidare poängterades från svenskt håll vikten av att säkerställa mottagarländernas inflytande i biståndsfrågor samt självklarheten att lika möjligheter till utbildning skall ges till både flickor och pojkar.
Vi ställde obekväma frågor till Uganda, Afghanistan, Iran och Vitryssland.
Sverige tog även initiativet till ett antal bilaterala möten. Ugandas talman fick svara på frågor om landets lagförslag om att införa dödsstraff för homosexualitet, en grupp kvinnliga afghanistanska parlamentariker var mycket tydliga i sitt önskemål om att närvaron av internationella trupper skall fortsätta för att trygga situationen för kvinnor och barn. Med Vitryssland och Iran diskuterade riksdagsdelegationen frågor om dödsstraff, yttrandefrihet och kvinnors ställning. Vad gäller uppfattningen av den verkliga situationen i ex. frågan om yttrandefrihet skiljde sig Sveriges och Irans tolkningar drastiskt åt.
I den svenska riksdagsdelegationen ingick vice talman Birgitta Sellén (c), Inger René (m), Krister Örnfjäder (s), Holger Gustafsson (kd), Birgitta Eriksson (s), Ulf Nilsson (fp), Ameer Sachet (s) och Ulrika Karlsson (m).
IPU, som bildades år 1889, har i dag 153 nationella parlament som medlemmar. IPU arbetar för demokrati, mänskliga rättigheter och global utveckling. Sedan 2002 har IPU observatörsstatus i FN.

FN:s roll i världen

Jag hade förmånen nyligen att göra studiebesök vid FN huvudkontor i New York.
Under två veckor kunde jag studera FN:s organisation närmare och det arbete som sker dagligen. Bland annat följde jag arbetet inom den sociala utvecklingskommissionen.
FN fortfarande är vårt främsta globala forum där staternas röster också väger lika i generalförsamlingen. Bildandet av olika regionala ekonomiska sammanslutningar och frihandelsområden tar inte bort behovet av FN. Inte heller klubbar som G8 och G20.
FN är ett ventilationsredskap för globala problem och konflikter. En organisation som i sina bästa stunder representerar mänsklighetens längtan efter frihet från krig och hunger samt hopp om att alla former av förtryck ska avvecklas.
Fred, säkerhet och mänskliga rättigheter är tre centrala pelare i FN:s verksamhet. FN måste bli tydligare i att det ska gälla för alla länder. Folkrätten måste utvecklas för att skydda människor och får inte bli redskap för stormaktsintressen eller diktatorer.
När FN bildades diskuterade man säkerhet ur ett statligt perspektiv, eftersom det är stater som är medlemmar i FN. Säkerhet är ett tillstånd då stater känner sig skyddade mot faktiska, potentiella eller upplevda hot mot deras självständighet, suveränitet och politiska institutioner. I brist på en effektiv säkerhetsgaranti, fortsätter tyvärr länder ofta att söka säkerhet i militära termer. Kapprustningen under det kalla kriget innebar att större militär kapacitet i förlängningen uppfattades som mer säkerhet. Idag är kapprustningen kanske inte lika påtaglig men stater har fortfarande en tendens att uppfatta säkerhet som en uteslutande militär fråga och något som endast kan garanteras av vapenmakt.
Vi måste tala mer om mänsklig säkerhet. Vi socialdemokrater ser det som ett viktigt framsteg att världens länder antog principen om skyldigheten att skydda vid FN:s reformtoppmöte hösten 2005. Principen innebär att det är varje stats ansvar att skydda sin befolkning mot folkmord, krigsförbrytelser, etnisk rensning och andra brott mot mänskligheten och att agera för att förebygga sådana allvarliga övergrepp. I en situation när en stat inte förmår eller vill leva upp till detta ansvar har det internationella samfundet en skyldighet att ingripa för att skydda en befolkning.
Från svensk sida borde vi också genom inte minst EU hårdare driva nedrustningskravet och försöka åstadkomma överenskommelser varigenom kärnvapen och andra massförintelsevapen avvecklas.
Utan ett effektivt arbete mot konfliktorsaker, som till exempel fattigdom och politisk extremism blir FN:s arbete brandkårsuttryckningar. FN:s insatser måste komma före krigsutbrott och FN som samtalsledare där det finns tendenser till konflikt måste sättas in tidigt.
Vi socialdemokrater vill se ett ökat engagemang för FN med fler politiska initiativ som kan bidra till en välfungerande världsorganisation och en bättre internationell ansvarsfördelning, som bättre tjänar mänskligheten.

Bekämpa kat-tuggandet

Narkotikamissbruk är ett stort problem så väl i EU som i Sverige och ett hot mot samhället i stort. Narkotikan leder till ohälsa, våld och svåra sociala problem. Det är dags att vi på allvar tar itu med drogen kat, Kat odlas främst i Etiopien, Jemen och Kenya. De flesta som missbrukar kat i Sverige har somaliskt ursprung eller härstammar från Afrikas horn. Missbruket är begränsat till Mälardalen, Örebro, Göteborg och Malmö. Det är främst män som missbrukar, men bekymret är om drogmissbruket sprider sig till kvinnor och unga. Det som skiljer kat från andra droger är att det är en färskvara. De små bladen håller sig längre om man bevara den i kylig miljö. Den som odlar för att sälja kat skördar tidigt på morgonen för att sedan föra buntar av skott, en så kallad ”mardof” inlindade i till exempel bananblad för att bevara fuktigheten och för att bladen håller sig färskare längre. Effekter och skador påminner mycket om amfetaminets, som missbrukas i slutna grupper under några timmar. Men missbruket är större och fler börjar tuggar kat i hemmet, även framför sina barn. Kat smugglas till Sverige med kurirer i huvudsak längs två vägar, från Storbritannien till Västkusten och från Nederländerna via Danmark och Skåne. Dessa länder ansvarar för yttre gräns inom EU, där kat inte är förbjudet, utan istället betraktas som livsmedel. Med fri rörlighet av varor inom EU är det lätt att transportera drogen kat vidare till andra länder som Sverige. Kat narkotikaklassades 1989 i Sverige. Problemet i Sverige enligt gällande lagstiftning är att innehav av drogen kat under fyra kilo betraktas som ringa brott. Kat är lågprioriterat hos tull och polis. Det krävs en påföljdsändring om mängden som krävs för vad som betecknas som grova narkotikabrott skulle sänkas. Då skulle polisen och tullen på betydligt starkare befogenheter för att på allvar stoppa smugglingen av kat inne i landet. Som med allt annat drogmissbruk förekommer misshandel, kriminalitet och prostitution vid katmissbruk. Det kostar att skaffa sig sin dagliga dos av kat för att tugga sig berusad. Bekämpningen av narkotika ska vara en prioriterad fråga för regeringen. Kampen mot olaglig narkotikahandel måste intensifieras. Att båda FN:s narkotikakonventioner och WHO:s expertgrupp kom fram till att kat inte uppfyller kraven på internationell narkotikaklassning hindrar inte oss att fortsätta kampen mot sådana droger som gör stor skada för samhället och den enskilde individen. En enhetlig lagstiftning inom EU som klassar olika narkotika preparat är inte realistisk i dag. Därför bör vi i Sverige fortsätta med att använda de redskap som finns för att hindra utbrett missbruk av drogen kat. Mängden av kat som krävs för vad som betecknas som grovt narkotikabrott måste sänkas och polisen och tullen bör få betydligt starkare befogenheter för att på allvar stoppa smugglingen av kat till stater som Sverige där drogen är illegal. För att stoppa smugglingen av kat bör Sveriges regering föra fram formella eller informella diskussioner med transitländerna Nederländerna och Storbritannien, samt föra en fortsatt dialog om att kriminalisera drogen kat.

När barnen inte kan flytta

Sju av tio föräldrar med hemmavarande barn i åldern 20-25 år vill att deras barn ska flytta hemifrån. Barnen vill också flytta, om det hade varit möjligt. Men bostadsbristen tvingar dem att bo kvar hemma, visar en undersökning som Novus Opinion på uppdrag av Hyresgästföreningen.
Enligt denna har fyra av fem unga erfarenheter av missförhållanden och oegentligheter på bostadsmarknaden. Tre av tio högskolestudenter upplever att bostadssituationen påverkar studierna negativt. Framför allt de som hyr i andra hand som mår dåligt.
Unga drabbats hårdast av regeringens bostadspolitik. Mer än 400 000 unga saknar egen bostad; en förutsättning för att kunna studera, etablera sig på arbetsmarknaden och skaffa barn. 1,2 miljoner ungdomar ska ta sig ut på arbets- och bostadsmarknaden de närmaste tio åren. Men i storstäderna och på högskoleorterna är bostadsbristen u det närmaste konstant.
Hösten 2009 har mer än 40 procent av landets kommuner bostadsbrist. Det minskar rörligheten på arbetsmarknaden och försvårar företagens möjligheter att rekrytera arbetskraft, vilket skapar stora flaskhalsar i produktionen och sämre tillväxt.
I såväl ett nationellt som ett internationellt perspektiv bygger vi få bostäder.
De flesta studenter skulle i första hand välja en egen bostad - företrädelsevis i hyresrätt.
Möjligheten för människor med svag ekonomi, unga och studenter att ta sig in på bostadsmarknaden krymper.
Regeringen pratar varmt om ungdomar, men allt fler ungdomar står utanför bostadsmarknaden!
Boende handlar inte bara om bostaden utan också om hur det fungerar med vård, skola och omsorg där man bor. Det handlar även om kommunikationer, kommersiell service och inte minst möjligheten att få jobb.
Ett bra boende är av största vikt för att man ska kunna klara andra centrala delar av livet, till exempel utbildning, hälsa och arbete. Vi bygger samhälle inte bara bostäder.
Kommunerna behöver ta en mer aktiv roll i bostadsförsörjningen. Bättre service till bostadssökande, regler mot diskriminering, krav på inrättande av kommunal bostadsförmedling samt offentliga förmedlingsprinciper även frö privata hyresvärdar.
Offentliga ägda bostadsbolagen bär ett socialt ansvar som andra aktörer på bostadsmarknaden inte kan ta på sig på samma sätt. Utan de kommunala bostadsföretagen skulle socialt utsatta personer ha ännu svårare att hitta någonstans att bo.
Det finns behov till ökade nyproduktion framför allt hyresrätter och små lägenheter som motsvarar ungdomarnas behöv av egen boende.
För att arbetsmarknaden ska kunna fungera förutsätts att det finns bostäder att tillgå. Hyresrätten och allmännyttiga bostadsföretag har länge varit samhällets främsta verktyg för att tillgodose behovet av bostäder.
Det räcker inte med enbart marknadskrafter för att tillgodose människors bostadsbehov.
Bostadspolitiken ska vara generell och omfatta hela befolkningen. Genom att se till att det finns bostäder där de nya jobben finns, förbättras landets konkurrenskraft.
Vi behöver en bostadspolitik som håller ihop och utvecklar Sverige.
Varför regeringen är så förbryllande passiv när byggandet av bostäder har stagnerat?

Tam kritik från västvärlden mot att Kina bromsar demokratiutveckling

Är Kina för viktigt ekonomiskt för att Sverige, EU och västvärlden ska våga ställa krav på demokratiutveckling och respekt för mänskliga rättigheterna? Massakern på Himmelska fridens torg 1989 och den kinesiska demokratirörelsen synes märkligt bortglömd av företagsledare och västländer idag. Från skarp kritik direkt efter massakern har kritiken av den kinesiska ledningen allt mer klingat av.
Kina är världens till folkrikaste stat och en ekonomisk jätte på uppgång. Samtidigt är Kina också världens största diktatur och polisstat. I ingen annan stat förvägras så många människor rösträtt, mänskliga rättigheter och andra former av rätt att bestämma över sina egna liv. Det finns också gott om förkämpar för demokrati och mänskliga rättigheter i Kina som förtrycks, fängslas och torteras. I de kinesiska företagen och inom arbetslivet existerar både barnarbete och slavarbete på kontraktsbasis. Varken tortyr eller dödsstraff är förbjudna i Kina. Organisationer som fackföreningar och religiösa samfund är inte tillåtna, både fredliga sammankomster och demonstrationer slås lika brutalt ned.
Ett etniskt och religiöst förtryck pågår i både Tibet och Xinjiang. Där försöker den kinesiska centralregimen också att göra den inhemska majoritetsbefolkningen till minoriteter i sitt eget land via uppmuntran av hankinesisk invandring. Inte olikt den statsdirigerade ryska invandringen till de baltiska staterna under Sovjettiden.
Kommunistpartiet håller ett hårt grepp om media och censuren syftar till att vara total. I januari 2006 gick Google med på att censurera kinesernas version av händelserna på Himmelska fridens torg, genom att ta bort sökresultat som visade att massakern ägt rum. Censurerade versioner av andra företeelser lades också ut: om Taiwans politiska status, om den tibetanska frihetsrörelsen och om Falungong-rörelsen. Det här visar att kommunistregimen i Kina knappast håller på att mjukas upp eller rör sig mot mer av demokrati.
Sverige och västländerna har senaste femton åren utvecklat omfattande och varaktiga förbindelser med diktaturen Kina. De växande handelsförbindelserna och ömsesidiga företagsetableringarna har försvarats med argumentet att de ekonomiska kontakterna skulle främja en demokratisk utveckling i Kina. I dag kan vi lätt se att diktaturens grepp över Kina inte har minskat nämnvärt, i vissa fall har den snarare utökats.
Vi hörde alla diskussionerna kring demokrati och mänskliga rättigheter inför OS i Peking sommaren 2008. Många framhöll att de idrottsliga och ekonomiska kontakterna i samband med OS skulle främja demokratiutveckling i Kina. Rörelsefriheten för journalister begränsades återigen efter OS samtidigt som antalet tortyroffer och politiska fångar stiger.
Världsutställningen i Shanghai Expo 2010 förväntas bli den största genom tiderna. Sverige bygger en egen paviljong på Expo 2010. världsutställningen Expo 2010 är ett prestigeprojekt för Kina, i minst samma nivå som de olympiska spelen 2006 i Peking. Eftersom OS i Peking lämnade få spår av demokratiutveckling i Kina är det livsviktigt vitalt att deltagande i världsutställningen 2010 inte blir ett lika stort demokratimisslyckande.
Vi får inte svika det kinesiska folket och kinesiska oppositionella! Även om vi förundras över Kinas ekonomiska framsteg som även kommer delar av folket till del så bygger den på en auktoritär kapitalism kombinerad med en polisstat. Det har tidigare också sagts att tillväxt och välstånd är sammanknippade med demokrati och demokratisering. Odemokratiska eliter har därför i många länder motvilligt accepterat steg mot demokrati för att få en ekonomisk utveckling. Nu ser många diktaturer i utvecklingsländerna Kina som ett bättre exempel att följa och de söker också kinesisk hjälp för ekonomisk utveckling med bibehållen diktatur.
Västvärlden i samverkan med demokratier i utvecklingsländerna måste nu ställa krav på en färdplan mot demokrati i Kina. Shanghai Expo 2010 är ett gott tillfälle varvid både företagsledare och politiker kan artikulera detta krav. Sveriges röst hade kunnat ha hörts högt under ordförandeåret, så blev det inte.

När tänker statsminister Fredrik Reinfeldt och utrikesminister Carl Bildt ta till orda?